| Summary: | Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur tre lärare respektive sex elever från gymnasieskolans studieförberedande program ser på litterär kanon, samt att utifrån deras åsikter diskutera förhållandet mellan erfarenhetspedagogik och litterär kanon inom Svenska B. För att uppnå mitt syfte har jag använt enkäter som screeningmetod och kvalitativa intervjuer som huvudsaklig undersökningsmetod. Både de intervjuade lärarna och eleverna anser att det är viktigt att ha kännedom om den litterära kanon, framförallt för att se och förstå historiska sammanhang och för att inte uteslutas ur privata diskussioner och offentliga samtal. Såväl lärarna som eleverna menar att litteratursamtal är ett mycket bra erfarenhetspedagogiskt redskap. Eleverna i undersökningen förespråkar en litterär kanon och läsanvisningar i kursplanen i högre grad än lärarna.Trots att det medför vissa svårigheter - såsom att det ålderdomliga språket eller referenserna till en för eleverna ofta obekant verklighet kan försvåra läsningen - menar jag att det är fullt möjligt att förespråka både en litterär kanon och erfarenhetspedagogik, vilket såväl lärarna i undersökningen som styrdokumentens formuleringar visar. Detta svenskämne, där verk och författarskap kvalificerar sig utifrån sitt kanoniska värde, men där förförståelse skapas utifrån elevernas erfarenheter och där diskussionsteman kopplas till dagens samhälle och elevers intressen skulle man kunna kalla för ett ”erfarenhetspedagogiskt bildningsämne”. Att arbeta erfarenhetspedagogiskt med den kanoniserade litteraturen kan vara ett sätt att vidga elevernas horisonter och att därmed bemöta kritiken om att eleverna inom erfarenhetspedagogiken inte upptäcker nya sätt att tänka. Jag menar att litteraturundervisningen - i enlighet med kursplanen - måste utmana elevernas åsikter och att den även måste utmana dem att läsa svårare litteratur än vad de spontant gör på fritiden.
|
|---|
