| Summary: | Denna undersökande studie görs inom formen för ett utvecklingsarbete, där jag tillsammans med fem andra lärarstudenter genomfört ett kulturprojekt tillsammans med en årskurs sju på en skola i Malmö. Projektet sökte utforska ett lärande som strävar efter elevers olikheter, subjektiviteter och unika egenarter, och där elevers skillnader ansågs utgöra viktig potential för lärandet. Projektet kan vidare beskrivas som en estetisk praktik med radikala anspråk på elevers perspektiv. I detta utvecklingsarbete kom elevers identiteter att spela avgörande betydelse för projektets utveckling. Centrala frågeställningar kom därför att kretsa kring hur identitet och lärande hänger samman.Med denna bakgrund har jag utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv undersökt pojkars sätt att göra maskuliniteter, gentemot rådande maskulinitetsdiskurs. Detta undersökande har genomförts med en diskursanalytisk etnografi som metod, med en kvalitativ ansats. Studiens resultat visar en komplex, motstridig och dynamisk bild av pojkars olika sätta att göra maskulinitet på, där skilda diskurser på olika nivåer tycktes konkurera om pojkars identitetsförhandlingar. I ett vidare perspektiv söker jag även begripa vilka betydelser de maskulinitetsskapande processerna fick för elevers möjligheter att uttrycka sina tankar, åsikter och idéer i det lärande, som strävade efter att vara pluralistisk. I detta sökande har jag funnit erkännandet som ett fruktbart begrepp att konstruera förståelse kring. Det tycktes som att ett erkännande av elevers identitet och kulturella kapital inte bara genererade möjligheter att sätta spår och avtryck i lärandet, utan också erbjöd en större variation och dynamisk bredd för pojkarna att göra maskulinitet på.
|
|---|
