| Summary: | Syftet med denna studie är att utifrån ramfaktorteori undersöka hur lärare lägger upp sin undervisning i matematik samt hur deras arbetsätt kan påverka hur eleverna lyckas i PISA-undersökningarna. Utgångspunkt för studien har varit svenska elevers försämrade resultat i PISA-undersökningarna. Följande frågeställningar har jag sökt svar på: Hur arbetar lärare med matematik i årskurserna fyra, fem och sex? Hur ser lärare, i dessa årskurser, på elevers matematikkunskaper? Hur tror lärare, i dessa årskurser, att deras arbetssätt påverkar elevernas resultat i PISA-undersökningarna? Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer av fyra matematiklärare som är behöriga och undervisar i årskurserna fyra, fem och sex. Resultatet visar att matematikundervisningen utgörs till största del av arbete i läroboken och praktiskt arbete utgör endast en liten del. Vidare visar resultatet att en del lärare inte tycks se någon förändring medan andra lärare tycker att elevers matematikkunskaper har försämrats. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av ramfaktorteori samt tidigare forskning. Min slutsats är att det finns ett antal begränsande ramfaktorer som styr lärarnas undervisning, samt elevernas resultat. Detta upplever lärarna som den mest betydande faktorn för resultatnedgången, inte att de ändrat arbetssätt och på så vis gett eleverna sämre förutsättningar för att lyckas.
|
|---|
