| Summary: | Syftet är att undersöka huruvida Processbarhetsteorin kan tillämpas som ett komplement vid bedömningen av skriftliga texter i utbildningen i svenska för invandrare, gällande ordförråd och grammatik, för att minimera tolkningsbarheten i Skolverkets bedömningsmatriser. Sex elevtexter från kurs D i utbildningen i svenska för invandrare har bedömts av tre olika lärarpar, i den egna verksamheten, utifrån Skolverkets bedömningsmatris för det nationella provet i kurs D gällande ordförråd och grammatik. Samma texter har sedan analyserats med hjälp av Processbarhetsteorin och en kompletterande PT-modell (Flyman Mattsson och Håkansson 2010). Utöver textunderlaget har de lärare som har bedömt enligt ovan, ställt upp på enskilda intervjuer rörande bedömning och bedömningsstöd. Metoder består därmed av dels textanalyser och dels kvalitativa lärarintervjuer. Resultaten från båda textanalyserna visar att det råder diskrepans i hur de olika lärarna har bedömt texterna och att de bedömningarna i sin tur skiljer sig från PT-analysen. En slutsats är då att PT kan vara ett vägledande komplement i bedömningen av grammatiska strukturer på så sätt att den rangordnar dessa strukturer i en hierarki enligt avancemang. Dessutom gör kriterier som kräver ett minsta antal korrekta förekomster av en viss grammatisk struktur att PT-analysen blir mätbar och kan minimera antal olika tolkningar av bedömningsmatriser. En annan slutsats är att den delen av PT-modellen som berör variation i ordklass och ordtyp emellertid inte är tillämpbar i en lärares vardag då den kräver allt för lång tid. Slutligen dras slutsatsen att lärarna i den här studien ser ett behov av tydligare begrepp och formuleringar i Skolverkets bedömningsmatriser och kan tänka sig att använda PT som ett komplement i bedömningen så länge den inte är tidskrävande.
|
|---|
