| Summary: | Oldén, Eva-Karin (2016). Vad ligger i betraktarens öga?- en kvalitativ studie om förskolepedagogers syn på barn. (What lies in the beholders eye?). Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola. Bakgrund Utifrån skollagens önskan om att alla barn har rätt att utvecklas så långt som möjligt och examensförordningen för specialpedagogen där det framkommer att specialpedagogen ska vara en kvalificerad samtalspartner. Så väcktes min nyfikenhet kring vilka diskurser som råder på förskolor om barns utveckling och hur specialpedagogen kan påverka dessa diskurser genom samtal. Syfte Studien syftar till att synliggöra hur förskolepedagoger och specialpedagog tänker kring barns utveckling i förhållande till specialpedagogik. Preciserade frågeställningar Hur talas det om barn på möten där pedagoger samtalar? Hur formuleras texter i pedagogiska kartläggningar? Vilken inverkan kan specialpedagoger ha på pedagogers tal och texter om barn? Teoretisk och metodologisk ansats Studien utgår från en kvalitativ ansats där empirin samlats in via observation, textmaterial och fokusgruppssamtal. Studien tar stöd i systemteorin och empirin bearbetas med diskursanalys. Gjems (1997) beskriver systemteorin som en tvärvetenskaplig teori. Grundpelaren i teorin är begreppet helhetsperspektiv, alla handlingar som sker påverkar något någon annanstans i systemet från den minsta beståndsdelen till de största sammanhangen. Jörgensen och Philips (2000) baserar sina tankar utifrån Foucaults diskursanalys. De specificerar begreppet makt genom att förklara det utifrån att makt kan leda till något positivt när den ifrågasätts och breddas. Samtidigt kan makt leda till negativitet när den verkar självklar och inte ifrågasätts. De fortsätter med att kunskap ger makt och genom att luta sig mot kunskap så ifrågasätts makten sällan. Resultat I studien märks mönster på att de beteenden hos barnen som pedagogerna lyfter oftast har kopplingar till hur barnet leker och hur barnet talar utifrån synen på hur långt barnet borde vara i sin utveckling. Det mönstret blir synligt både i tal och text. När dessa brister hos barnet framkommer är det oftast pedagogen som ska kompensera barnet genom att stötta, hjälpa och stärka så att barnet kan komma ikapp i utvecklingen. Barnet ses utifrån ett kategoriskt perspektiv där pedagogerna anser att barnet behöver stöttning. Mönster framkommer också där pedagoger samtalar om barn från ett relationellt perspektiv. När detta sker så märktes det tydligt att det är när pedagogerna har lärt känna barnet och funnit strategier som fungerar i mötet tillsammans med barnen. Bjervås (2011) framhåller pedagogens betydelse för bemötandet av barnet och Lenz Taguchi (2000) anser att det är först när pedagogen blir medveten om sin roll i relationen tillsammans med barnet som en genuin förändring på synen av barnen kan ske. I detta medvetandegörande har specialpedagogen en stor betydelse genom att ställa frågor som hjälper till att fördjupa och förändra förståelsen hos pedagogen. När specialpedagogen handleder personalgruppen så framkommer mönster av konsensus där pedagoger påtalar att de ville veta hur de ska göra med barnen, medan specialpedagogen vänder perspektiv på frågan för att åstadkomma förändring i tankesättet. Implikationer De specialpedagogiska perspektiven, kategoriska, relationella och dilemmaperspektivet baseras oftast på vart man anser att ett problem finns, men även vad specialpedagogik är. Enligt studiens informanter så framkommer det att barnet oftast är den som bär på problemet, och lösningen till detta är att finna kompensatoriska metoder för att få bort svårigheten. Det visar sig även att specialpedagogen har en svårighet att påverka de diskurser som finns på förskolan utifrån ovanstående specialpedagogiska perspektiv. Nyckelord: förskola, diskurs, identitet, pedagogisk kartläggning, specialpedagogiska perspektiv, systemteori.
|
|---|
