Summary: | Studiens syfte är att lyfta pedagogernas möjligheter att göra anpassningar på avdelningen och extra stöd till de barn som behöver detta. Vilka professioner har de till sin hjälp och vad tillåter de ekonomiska resurserna? Studien ska förstås genom det sociokulturella perspektivet och den proximala utvecklingszonen. Vi förhåller oss inom olika perspektiv i specialpedagogiken: det kompensatoriska, det kritiska och dilemma perspektivet. Studien belyser också barnet och pedagogen som en social konstruktion som måste förhålla sig till det som anses vara normalt just här och nu.I denna studien har vi valt att titta på hur pedagoger på två olika förskolor anpassar miljön och verksamheten för barn med särskilda behov. Samt om pedagogerna upplever att det är någon skillnad i anpassningsmöjligheterna beroende på om barnet har någon fastställd diagnos eller ej. Slutsatsen i vår studie visar att pedagogerna på förskolorna vi undersökt anser att de har goda förutsättningar för att lyckas genomföra anpassningar. De upplever att de får den utbildning och det stöd de behöver från chefer och specialpedagoger. På den ena förskolan kunde de dock uppleva att det blev skillnader i kompetenserna kring anpassningarna som berodde på att barn med diagnoser har ett större nätverk med tex läkare, psykologer och habiliteringspersonal kring sig än barn utan diagnos. Dessa kompetenser samverkar med förskolans pedagoger vilket kan leda till att det kan bli skillnad i kvalitén på anpassningarna.
|