| Summary: | Debatten om den stigande arbetslösheten och det försvårande inträdet på arbetsmarknaden för utsatta grupper är högst aktuell. Med det som bakgrund riktade vi in oss på gruppen, individer med nedsatt funktionsförmåga och på gymnasiesärskolan. Vårt syfte med studien är att analysera hur studie- och yrkesvägledare på gymnasiesärskolor arbetar med vägledningsprocessen. Frågeställningen lyder; Hur arbetar man som studie- och yrkesvägledare för att hjälpa elever med funktionshinder att lära sig hjälp till självhjälp? Används kreativa verktyg i vägledningssamtal för att underlätta processen och i så fall, vilka? För att besvara våra frågor valde vi att göra en kvalitativ undersökning med 7 olika studie- och yrkesvägledare. Studiens resultat är att studie- och yrkesvägledarna arbetar olika med sina elever. En del av vägledarna arbetar både med kreativa verktyg och övningar för att öka elevens självinsikt medan resterande respondenter till största del endast träffade sina elever inför deras praktikperioder. I de fall studie- och yrkesvägledare arbetade aktivt med kreativa verktyg och hjälp till självhjälp kunde vi relatera deras kompetenser till Krumboltz teori gällande uppmuntran och coachning, vi kunde även dra paralleller till Parsons trestegsmodell med insikt, utsikt och framsikt som ett ständigt återkommande moment. Vi har även valt att analysera respondenternas svar med hjälp av Goffmans sociologiska teori och begrepp ”stigma ”och att vara stigmatiserad.
|
|---|
