En värdegrund för alla Om samtalets möjligheter och begränsningar för utformandet av ett inkluderande värdegrundsarbete i gymnasieskolan

• Main Author: Lennartsdotter Ward, Jenny
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Malmö högskola, Fakulteten för lärande och samhälle (LS) 2017
• Subjects: värdegrund/värdegrundsarbete; deliberativa samtal; asymmetriska maktrelationer; social och kulturell ojämlikhet; inkludering/exkludering; Social Sciences; Samhällsvetenskap
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:mau:diva-27341

Lennartsdotter Ward, Jenny (2016). En värdegrund för alla. En intervjustudie om samtalets möjligheter och begränsningar för utformandet av ett inkluderande värdegrundsarbete i gymnasieskolan (A value system for all. An interview study on the possibilities and limitations of communication as a method for forming an inclusive value education in upper secondary school). Specialpedagogprogrammet; Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö högskola, 90 hp. Föreliggande studie när en förhoppning att bidra till att det specialpedagogiska perspektivet vidgas till att även omfatta skolors värdegrundsarbete som en faktor som kan fungera såväl inkluderande som exkluderande i skapandet av en skola för alla.Problemområdet i examensarbetet är undersöka hur värdegrund och värdegrundsarbete gestaltas, förmedlas och förankras till gymnasieelever, vilka eventuella hinder och möjligheter som upplevs av (i huvudsak) verksamma lärare, samt undersöka på vilka sätt dess innehåll och praktik kan fungera inkluderande som exkluderande för elever från skilda bakgrunder. Syftet med studien är att undersöka vilken roll värdegrund och värdegrundsarbete kan spela för uppfyllandet av en skola för alla, en skola där alla elever oavsett bakgrund, är inkluderade. Jag har sökt få inblick i ett antal verksamma gymnasielärares, specialpedagogs och skolledares upplevelser och erfarenheter av skolans värdegrund och implementeringen av värdegrunden i gymnasieskolan, samt vilka eventuella möjligheter och hinder de eventuellt upplever i detta arbete. Eftersom mina frågor behandlar någons förståelse, tolkning och upplevelse av begrepp och situationer kopplade till dessa begrepp har jag som metod valt att använda mig av kvalitativa intervjuer, sammanlagt sju stycken.Då samtliga respondenter lyfter kommunikation (i form av samtal, diskussion, argumentation och debatt) som det primära verktyget för värdegrundsarbete, och ämnet är värdegrund och värdegrundsarbete (en form av demokratisk fostran) har jag valt att som teoretisk ram använda Jürgen Habermas teorier om deliberativ demokrati och det kommunikativa handlandet samt Tomas Englunds teori om det deliberativa samtalet. Det deliberativa samtalet har, av bland andra Skolverket, lyfts som en metod som gynnar värdegrundsarbetet i skolan och kännetecknas (enligt Englunds definition) av samtalet ska ge olika argument utrymme; vara tolerant; ha inslag av kollektiv viljebildning; ifrågasätta traditionella uppfattningar och helst utesluta lärarledning. Såväl Habermas som Englunds teorier har fått motta en kritik, och en kort sammanfattning ges av den kritik som har relevans för föreliggande studie, samt en kort presentation av några alternativa ansatser (agonistisk deliberation, perspektivisering och överlappande konsensus).Resultat och analys visar att såväl värdegrund (som den formuleras i skollag och läroplaner) som värdegrundsarbete ses av samtliga respondenter som något positivt och självklart. Samtidigt är det behäftat med flera paradoxer och dilemman som den enskilde läraren efter bästa förmåga måste finna lösningar på. Vidare är det framförallt vissa lärare som aktivt arbetar med värdegrunden och jag tolkar bristen på representation som att det finns ett behov av att, ur ett maktperspektiv, reflektera över vilka signaler som ges; vilka som ses som ”Vi”, (dvs de normala och önskvärda) och vilka som är ”de Andra” (dvs de som behöver förändras). Trots de fördelar som finns med det deliberativa samtalet som metod för värdegrundsarbete finns det flera invändningar, varav de främsta handlar om metodens otillfredsställande förmåga att hantera de asymmetriska maktrelationer som finns i skola och klassrum. För det första institutionell ojämlikhet; då det ligger i lärarens uppdrag att bedöma och betygssätta eleven så är det troligt att denne rättar sig efter lärarens förväntningar. För det andra tas för liten hänsyn till social ojämlikhet och kulturell dominans; det vill säga att de redan socialt, ekonomiskt eller kulturellt privilegierade har tolkningsföreträde i samtalen. Majoritets-kulturens värderingar ses som normala, rationella och självklara vilket fungerar begränsande och exkluderande för (vissa) elever med andra/delvis andra värderingar, och kan få till konsekvens att elever väljer att vara tysta istället för att delta. En annan svaghet handlar om metodens svårigheter med att bemöta anti-demokratiska åsikter; det deliberativa samtalets form och innehåll utgör ett demokratiskt ramverk som gör det nästintill omöjligt att samtala med personer som inte delar samma grundläggande demokratiska värderingar. En komplicerande svårighet är att det deliberativa samtalet vilar på föreställningen om förnuft, rationella argument och medborgarskap, medan många värderingar och argument snarare härstammar från känsla, empati och relationer. Min slutsats är att det deliberativa samtalet kan ge värdefull vägledning för hur ett gott värdegrundsarbete kan struktureras. Samtidigt måste det kompletteras av ett maktperspektiv som jag sammanfattningsvis benämner ”asymmetriska maktrelationer”, samt diskussionen om hur skolan demokratiskt ska förhålla sig till icke-demokrater. Jag menar att specialpedagogiken behöver ta täten här och sätta maktrelationer och kommunikationsmönster på agendan.Specialpedagogisk implikation: Skolan ska vara en skola för alla, alla ska vara inkluderade. Ett sätt att arbeta med detta är genom värdegrund och värdegrundsarbete. I bästa fall fungerar detta inkluderande, genom att tillsammans diskutera och enas om samhällets gemensamma värderingar skapas ett kollektivt ”Vi”. Men skolans värdegrund kan även fungera exkluderande, både till innehåll och i praktik. Specialpedagogiken har ett särskilt ansvar att bevaka de ”röstsvagare” elevernas skolsituation och därför behöver den undersöka vilka som ges utrymme att tala och vilka som kan komma att tystna, vad som anses okej att tala om och vilka – och vems – tolkningar det är som har företräde. Specialpedagoger måste fråga sig hur de (och annan skolpersonal) bättre kan arbeta med värdegrund i syfte att skapa en inkluderande värdegemenskap med målet att skapa likvärdig skola, en skola för alla.