| Summary: | Studien belyser den komplexa problematik som omsluter anmälningsplikten för skolpersonal vid misstanke eller kännedom om att ett barn far illa. Tidigare forskning pekar på att underrapportering är ett problem i de svenska skolorna, men samtidigt menar forskare på att anmälningsfrekvensen inte är intressant att undersöka om man inte också undersöker den problematik som lagstiftningen genererar. Studiens frågeställningar är därav utformade för att ta reda på hur skolpersonal upplever anmälningsplikten till Socialtjänsten enligt 14 kapitlet 1 § SoL, och hur deras syn på anmälningsplikten påverkas av att de inte kan anmäla sin oro anonymt. Studien söker även svar på hur grundskolors rutiner kring anmälningsförfarandet ser ut, och om skolpersonalen anser att något saknas i lagstiftningen eller från Socialtjänsten. För att få svar på frågeställningarna gjordes tre semistrukturerade intervjuer med totalt sju informanter som arbetar inom grundskolan i Malmö och Vellinge. Analysen bygger på utvecklingsekologi samt teorin om street-level bureaucracy, eller gräsrotsbyråkrati. De slutsatser som kunde dras efter studiens genomförande var att skolpersonalen upplever att den lagstadgade anmälningsplikten är något bra, och att deras anmälningsbenägenhet inte påverkas av det faktum att de inte kan anmäla anonymt. De upplever trots allt att anmälningsplikten genererar en viss utsatthet för dem som skolpersonal i kontakt med föräldrar. Samtliga skolor använde sig av konsultation med Socialtjänsten innan dess att en anmälan gjordes, och det fanns möjlighet till råd och stöd från elevhälsan både före och efter en anmälan. Det skolpersonalen saknade från lagstiftningen och Socialtjänsten var tydligare rutiner för Socialtjänsten när det kommer till att återkoppla till anmälaren. === The study highlights the complex issue surrounding school personnel’s duty to report to Social Services if they suspect or if it comes to knowledge that a child may be in physical, social or psychological danger. Previous research shows a lack of these reports in swedish schools, but at the same time researchers say that the frequency of reports is not relevant to study if one does not also study the problems that generates from the legislation itself. Therefore, this study’s questions at issue are designed to find out how the school personnel experience the duty to report concern for a child to Social Services, and in which way their experience is affected by the fact that they can not report anonymously. The study also investigates the schools’ routines for making these reports, and if the school personnel feel that something is missing from the legislation or the Social Services regarding the duty to report concern for a child. In order to answer these questions, three semi-structured interviews with a total of seven informants from three different schools in Malmö and Vellinge were conducted. The analysis is based ecological systems theory and the theory of street-level bureaucracy. The final conclusions were that the school personnel has a positive attitude towards the duty to report, and that their tendency to report is not affected by the fact that they can not report anonymously. They do however experience an exposure generated from the duty to report, when it comes to the parents’ reactions. All schools used the opportunity to consult with Social Services before making a report, and they all had the opportunity to get help and support from the student health before and after making a report. What they felt were missing in the legislation was a more clear demands for Social Services to give feedback to the reporter.
|
|---|
