| Summary: | Bakgrund: Våld i nära relation är ett omfattande problem och drabbar 30 % av världens kvinnor. Våldsutsatta kvinnor drabbas ofta av psykisk ohälsa till följd av våldet och önskar ett gott empatiskt bemötande av hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor upplever dock att de har för lite kunskap i ämnet och känner ofta en maktlöshet kring hur de ska kunna hjälpa på bästa sätt. Syfte: Att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda kvinnor som utsatts för våld i nära relation och som vårdas för psykisk ohälsa i en psykiatrisk kontext. Metod: Empirisk intervjustudie av sjuksköterskor som arbetar i psykiatrisk verksamhet har genomförts. En kvalitativ innehållsanalys enligt Berg (2009) användes för analys av data. Resultat: Resultatet beskriver hur sjuksköterskor upplever ett välbefinnande när de bidrar till kvinnans uppbrytande från den våldsamma relationen. Samtidigt finns upplevelser av att inte alltid kunna hjälpa vilket medför en känsla av maktlöshet, både personlig emotionell påverkan men även professionellt. Slutsats: I mötet med våldsutsatta kvinnor uppstår många känslor hos sjuksköterskor och erfarenheten räcker inte alltid till. Utbildning och stöd bör finnas för att trygga sjuksköterskor i omhändertagandet av kvinnor utsatta för våld i nära relation. === Background: Intimate partner violence is a major problem facing 30% of women worldwide. Women who are subjected to intimate partner violence are at risk of mental illness and experience empathic treatment as a valuable attribute for health professionals. Nurses feel that they do not have enough knowledge about the subject and often feel powerless over how they can best help.Aim: The purpose is to illustrate how nurses in psychiatric contexts experience the care of women with mental illness who are also subjected to intimate partner violence. Method: An empirical qualitative interview study was conducted with nurses working in psychiatric care. The data were analyzed using content analysis by Berg (2009). Result: The result describes how nurses experience well-being as they contribute to the woman leaving the violent relationship. At the same time there are experiences of not always being able to help, which results in feelings of powerlessness, both personal emotional but also professional. Conclusion: Nurses find that in encounters with women who are subjected to violence, many feelings arise and their experience is not always sufficient. Increased training and support should be provided for nurses in the care of women who are subjected to intimate partner violence.
|
|---|
