Summary: | Syftet med denna uppsats är att belysa Digital Storytelling som arbetsprocess och skildra ifall skapandet av digitala livsberättelser kan vara meningsskapande i en återhämtningsprocess vid psykisk ohälsa. Studien tar avstamp i betydelsen av att berätta sin historia för att ge sina erfarenheter struktur och mening, vilket forskning visar vara främjande vid psykisk ohälsa. I denna uppsats skildrar två personer med psykisk ohälsa sina livsberättelser via arbetsprocessen Digital Storytelling, vilket möjliggör multimodala uttryckssätt som ger deras erfarenheter mening i mer än bara ord. Centrala frågeställningar i uppsatsen är: Kan Digital Storytelling, som arbetsprocess, främja subjektivt meningsskapande i en återhämtningsprocess vid psykisk ohälsa? Och kan Digital Storytelling vara ett medel för att sprida förståelse om psykisk ohälsa till andra? Empiri samlas in genom deltagande observation vid skapandet av två Digital Storytelling-filmer och genom semi-strukturerade intervjuer. Empirin analyseras sedan mot uppsatsens teoretiska referensramar, vilka är Narrativ analys, KASAM och The Tidal Model och diskuteras vidare i relation till tidigare forskning om multimodalt berättande, skildring av berättelse via bild och musik, samt livsberättelser och återhämtning vid psykisk ohälsa. Resultaten visar hur arbetsprocessen med Digital Storytelling kan öka en persons känsla av sammanhang då arbetsprocessen ger mening åt personernas erfarenheter av att leva med psykisk ohälsa, men också hur Digital Storytelling kan vara ett lättillgänglig och starkt medel att nå ut till andra om psykisk ohälsa. === The purpose of this paper is to highlight Digital Storytelling as a process, and to portray the creation of a digital life stories as a meaningfull process when recovering from mental illness. The study builds on the importance of telling a story so that a persons experiences gets structure and meaning, which research shows promote mental health. In this paper two people with mental illness depicting their life stories through the work of Digital Storytelling, which enabling multimodal expression that gives meaning to their experiences in more than just words. Central issues in this paper is: Can Digital Storytelling promote subjective meaning in a recovery process of mental illness? And can Digital Storytelling be a means for spreading understanding about mental illness to others? Empirical data is collected through participant observation in the creation of two Digital Storytelling films and through semi-structured interviews. The empirical data is analyzed with the support of the thesis theoretical frames of reference, which is Narrative analysis, SOC and The Tidal Model, and further on discussed in relation to previous research on multimodal narrative, portrayal of story through images and music, as well as life stories and recovery in mental illness. The results have shown how the work of Digital Storytelling can increase a person's sense of coherence when giving meaning to people's experiences of living with mental illness, but also how Digital Storytelling can be an easily accessible and strong means to reach out to others about mental illness.
|