| Summary: | Undernäring orsakar en förlängd sjukvårdsvistelse till följd av infektioner, vilket i sin tur ökar ekonomiska kostnader för samhället. Alla som kommer i kontakt med hälso- och sjukvården bör genomgå en bedömning gällande nutritionstatus vid inläggning. Bedömningen ska göras för att kunna fastställa vilka patienter som är undernärda eller ligger i riskzonen för undernäring. Bedömningen ska ligga till grund för planering för vidare vård och behandling. Syftet med denna studie var att undersöka hur följsamheten ser ut gällande omvårdnadsdokumentationen avseende undernäring i Melior, på en avdelning inom Universitetssjukhuset Malmö allmänna sjukhus (UMAS). Resultatet visar att de patienterna som blir inlagda i stor utsträckning ej bedöms vid inskrivning. Patienterna som bedöms ha måttlig eller hög risk för undernäring, får alla en vårdplan upprättad i Melior. Endast hälften av patienterna som varit inneliggande på avdelningen får en epikris upprättad i samband med utskrivning. Slutsatsen är att det behövs ytterligare utbildning och ökad kunskap för personalen gällande bedömning och vikten av följsamheten när det gäller undernäring. === Malnutrition causes a prolonged hospital care stay due to infections, and in addition increases economical cost for society. Prior to receiving hospitalized health and medical care patients should undergo an evaluation concerning their nutritional health status. Assessments and evaluations should be completed in order to identify patients with malnutrition, as well as determine patients at potential risk zones. Moreover, the evaluation result would assist in forming the guidelines for further care and treatment. The aim of this research has been to investigate the assessments, compliance and consistency of the documentation in the Melior within University Hospital Malmö General Hospital (UMAS), regarding malnutrition in patients. The empirical result of this research reveals an absence of assessments and evaluations prior to patients receiving hospitalized medical care. Patients assessed as having a moderate or high risk of malnutrition receive a nutritional health care plan established in the Meilor. However, only half of those patients receive a documentation of epicrisis upon hospital release. The conclusion of this research is that there exists a need for further education and an increased knowledge, among health professionals, regarding assessments, evaluation, compliance and consistency concerning malnutrition in hospitalized patients.
|
|---|
