| Summary: | Syftet med denna studie var att undersöka hur pedagogiska dramametoder kan användas i socialt arbete för att öka reflektion i den professionelles arbetsliv. Vidare undersöktes huruvida verksamheter som arbetar med pedagogiska dramametoder bidrar till att uppmärksamma och stötta utsatta och marginaliserade grupper i samhället. Informanter från olika verksamheter i södra Skåne presenterade i sex halvstrukturerade intervjuer olika kreativa arbetsmetoder som de använder sig av. Informanterna arbetar bland annat på uppdrag av statliga och kommunala verksamheter, men även med egna fristående produktioner för att bearbeta olika etiska frågor i samhället. Då dramapedagogiska metoder har visat sig bidra till djupgående och aktiva reflektioner är resultatet att dessa metoder kan användas som gynnsamma komplement och alternativ till traditionell handledning. Vidare har olika pedagogiska dramametoder visat sig bidra till att synliggöra marginaliserade människor och öka empowerment. De nedskärningar som görs i kulturbudgeten påverkar således inte bara kulturlivet i sig utan i förlängningen även samhället och det sociala arbetet. De kreativa metoderna skulle kunna nyttjas i mycket större skala, då de har genuin potential för socialt förändringsarbete. === The purpose of this study was to investigate how educational drama methods can be used in social work to increase reflection in the professional’s work life. Furthermore, it was studied whether organizations that work with educational drama methods contribute to supporting vulnerable and marginalized groups in society. I made six semi-structured interviews with informants from different organizations in southern Sweden that presented different creative working methods that they use. The informants work, among other organizations, on behalf of governmental and municipal organizations, but also with their own independent productions to process various ethical issues in society. Since educational drama methods have proven to contribute to in-depth and active reflections, the result is that these methods are favorable complements and alternatives to traditional supervision. Furthermore, various methods that the informants work with have proven to contribute to increased empowerment of marginalized individuals and they have also given them a chance to get their voices heard. The cuts made in the cultural budget therefore not only affect the cultural life itself but likewise the society and social work. The creative methods could be used on a much larger scale, as they have genuine potential to affect change in our society.
|
|---|
