| Summary: | Föreliggande studie tillämpar diskursanalys i syfte att förstå var det råder samstämmighet eller konflikt kring huruvida Sverige ska sälja, spara eller annullera överskottet på utsläppsrätter inom EU:s och FN:s utsläppshandel. Genom kritisk diskursanalys har vi kategoriserat och kodat tio riksdagsdebatter mellan åren 2010 och 2014, i vilka en ekologisk diskurs och en ekonomisk diskurs kämpar om tolkningsföreträde. Bortsett från samstämmigheten att handel med utsläppsrätter – vilken kan ses som ekologisk modernisering – är ett viktigt verktyg för att minska klimatförändringar; råder öppen kamp kring hur ett överskott på utsläppsrätter ska hanteras. Kampen har delats in i sju kategorier baserat på huruvida: 1) ett beslut om annullering kan tas direkt eller om det krävs en utredning först, 2) en annullering är en symbolisk handling eller styrs av marknadens logik, 3) en försäljning leder till ökade utsläpp, 4) på vilket sätt överskottet ska fungera som förhandlingsstrategi under klimatmöten, 5) Sverige förlorar sitt klimatanseende vid en försäljning av överskott på utsläppsrätter, 6) utsläppshandeln i högre grad borde styras av politiker eller marknadsmekanismer, och slutligen 7) huruvida överskott på utsläppsrätter bör ses som ett lyxproblem. Eftersom det ännu inte finns en fixerad diskursiv entydighet angående hur överskott på utsläppsrätter ska hanteras, menar vi att ingen av diskurserna kan ses som helt hegemonisk. Den ekonomiska diskursen har dock patent på rationaliteten eftersom den, till skillnad från den ekologiska diskursen, har accepterat ekomodernismen. Om den ekonomiska diskursen blir hegemonisk är det sannolikt att ytterligare överskott på utsläppsrätter säljs.Nyckelord: klimatförändringar, EU-ETS, Kyotoprotokollet, ekologisk modernisering, diskursiv kamp. === The following study uses insights derived from discourse analysis to examine whether there is consensus or conflict regarding if Sweden should sell, save or invalidate the surplus of allowances within the emissions trading systems of the EU and the UN. Through critical discourse analysis, we have categorized and coded ten parliamentary debates between the year of 2010 and 2014, in which an ecological discourse and an economic discourse can be derived. Aside from the consistency that the emissions trading systems – which can be seen as ecological modernization - is an important tool to mitigate climate change; an open struggle can be seen regarding how a surplus of allowances should be governed. The struggle has been divided into seven categories based on whether: 1) a decision of invalidation can be taken directly or if an investigation is necessary, 2) an invalidation is a symbolic act or controlled by the logic of the market, 3) a sale directly leads to an increased amount of emissions, 4) in what way the surplus of allowances should serve as a negotiating strategy during international climate meetings, 5) Sweden’s climate profile will be lost in case of a sale, 6) the emissions trading systems to a higher rate should be controlled by politicians or mechanisms of the market, and finally 7) whether the surplus of allowances should be seen as a luxury problem. Since there is not yet a fixed unity regarding how surplus of allowances should be governed, we argue that none of the discourses can be seen as completely hegemonic. However, the economic discourse have positions on rationality due to that it, unlike the ecological discourse, has accepted the ecological modernisation. If the economic discourse becomes hegemonic it is likely that additional surplus of allowances will be sold.Key words: climate change, EU-ETS, the Kyoto Protocol, ecological modernisation, discursive struggle.
|
|---|
