| Summary: | Denna uppsats är en problematiserande studie av fredsbyggandet i Somaliland efter självständighetsutropet 1991, där fokus läggs på att undersöka huruvida detta fredsarbete var så lokalt förankrat och ”bottom-up” som man efter en första anblick kan ana i och med utvecklingen ’självständighetsutropande-fred-demokratisering’. För att studera detta har jag valt att bland annat titta på vilka strukturer som rådde gällande fredsarbetet, bland annat utifrån kvinnors roller och deltagande. Vidare görs en bedömning huruvida fredsbyggandet i efterhand kan sägas vara lyckat eller inte och effekten av Somalilands status som icke-erkänd kvasistat gällande fredsbyggande undersöks. Teoretiskt sett grundar sig uppsatsen bland annat på Lederachs tankar om fredsbyggande, och resultatet har framkommit utifrån en kvalitativ litteraturstudie där begreppshistorik utgjort en viktig del av metoden. Undersökningen har visat att även om fredsarbetet internationellt sett kan klassificeras som ”bottom-up” var det nationellt sett relativt elitistiskt då stora samhällsgrupper, däribland kvinnor trots deras viktiga fredsbyggande roller, uteslöts från till exempel fredsförhandlingar, samt att statusen som kvasistat inte enbart är negativ utan också bidrar till stabilitet. Nyckelord: Somaliland, fredsbyggande, ”bottom-up”, kvinnors roller i fredsarbetet, kvasistat, Somalia. === This essay problemizes the peace building in Somaliland after the declaration of independence in 1991, with the main aim to research whether this peace building process was as local and bottom-up as one might think after a short glimpse of the development; ‘declaration of independence – peace – democratization’. To accomplish this, I have examined the structures surrounding the peace building efforts, among other things on the basis of women’s roles and participation. I also assess the outcome of the peace building process in order to be able to mark it as a success or not, and the effect on which Somaliland’s status as a non-recognized quasi-state has had on the peace building is looked upon. The essay is theoretically rooted in, among others, Lederach’s thoughts about peace building, and the conclusions made are a result of a qualitative text analysis where concept analysis plays a major role. The research shows that even if the peace process can be regarded as bottom-up from an international point of view, this is not the case from a national or local view since major parts of the society, including women and in spite of their major role in the peace process were excluded from, for example, negotiations. The research also shows that the status as a quasi-state isn’t exclusively negative since it also contributes to stability.
|
|---|
