| Summary: | Uppsatsen behandlar den svenska säkerhetspolitiska diskursens normativa mönster samt ställningstagande i Kosovokonflikten år 1999, Afghanistankonflikten år 2001, Irakkonflikten år 2003 och den pågående Darfurkonflikten utifrån en realistisk förklaringsmodell. Syftet med uppsatsen är att pröva hypotesen att det förekommer paradoxer i den svenska säkerhetspolitiska retoriken kring normer som är stadgade för Sverige och att retoriken saknar intern konsistens. Uppsatsen syftar även till att undersöka huruvida den svenska statens normativa ställningstaganden styrs av en nyttomaximerande aspekt. Uppsatsen visar på att det i den svenska säkerhetspolitiska diskursen framhålls värdet i normer som underminerar varandra samt att Sveriges normativa mönster i uppsatsens valda konflikter är inkonsekvent. Uppsatsen för ett resonemang som visar på att paradoxerna i diskursen och Sveriges inkonsekventa normativa mönster bygger på en nyttomaximerande aspekt, det vill säga Sveriges normativa ställningstagande och agerande i uppsatsens valda konflikter är inte styrt av normerna i sig utan av Sveriges nationella intressen. === This thesis seeks to examine the normative pattern and positioning involved with the Swedish security policy discourse as it pertains to the recent conflicts in Kosovo 1991, Afghanistan 2001, Iraq 2003 and the ongoing conflict in Darfur; as seen through a realistic point of view. The main purpose is to test the hypothesis that there are paradoxes in the Swedish security policy discourse concerning the norms that are decreed and that the rhetoric lacks internal consistency. This thesis is also concerned with whether the normative positioning of the Swedish state is governed by maximizing relative gains. Upon examining the Swedish security policy discourse, the results show that the values behind the norms undermine each other and that the normative pattern of the Swedish political security discourse is inconsistent. Furthermore, it has been shown that the paradoxes and the inconsistent normative pattern in the discourse are governed by the logic of maximizing relative gains. In conclusion, the normative standpoint and actions of the Swedish state, concerning the conflicts in this thesis, are not governed by the norms but of the national interests of the Swedish state.
|
|---|
