| Summary: | Syftet med denna studie är att beskriva lärares upplevelse av fjärrundervisning i ämnet Dansgestaltning under Covid-19-pandemin. Kurserna i Dansgestaltning inom gymnasiets estetiska program innehåller skapande och en förutsättning för detta är de centrala målen i kursen som fokuserar på samarbete, interaktion och konstnärligt arbete. Studien syftar till att visa hur lärare ställt om undervisningen i Dansgestaltning till fjärrundervisning, att visa på problem de stött på men även lyfta perspektivet kring hur det går att se framåt. För att uppnå syftet ställs tre frågor som handlar om hur lärare arbetar och till följd av Covid19-pandemin förändrat sitt arbete med kursen Dansgestaltning. Den teoretiska utgångspunkten i studien är Socialsemiotiskt multimodalt perspektiv som visar på hur kommunikation är en samverkan av flertalet teckensystem. Studien innehåller även reflektioner om det didaktiska rummets betydelse för lärande. Empiri samlas in genom intervjuer med verksamma danslärare. Resultatet visar hur viktig danssalen är; det fysiska rummet möjliggör det komplexa system av kommunikation som kontinuerligt sker i dansundervisning. Det är även tydligt hur viktigt det sociala samspelet elever emellan är för elevernas studiemotivation och lärande.
|
|---|
