| Summary: | Vittnesmål spelar en avgörande roll som bevisning vid brottmål och att vittna utgör en viktig del i att kunna klara upp brott. Att ögonvittnen identifierar en person är en vanlig metod för att få bevismaterial i en rättegång eller för att vägleda polisen i utrednings- och spaningssammanhang. Ögonvittnesidentifiering av ansikten är dock inte en helt säker metod då det mänskliga minnet besitter begränsningar och är sårbart för suggestioner vilket gör det nödvändigt att undersöka samband mellan kognitiva faktorer och förmågan att korrekt identifiera ansikten. Detta i syfte att minska antalet felaktiga identifikationer av oskyldiga. Syftet med studien var att besvara frågan om förmågan till ansiktsigenkänning kan prediceras av kognitiva förmågor. Studien har nyttjat insamlad data från den longitudinella studien Betula(Nilsson m.fl., 1997) som startade 1988 i Umeå. Med ett urval om 1 715 personer i åldrarna35–85 år (M = 58.22, SD = 13.79) har resultatet från nio olika kognitiva tester utforskats i förhållande till ett ansiktsigenkänningstest bestående av barnansikten. Genom korrelationsanalyser och stegvisa regressionsanalyser framkom att förmågan till ansiktsigenkänningsförmåga kan prediceras till viss del. Den starkaste prediktorn för ansiktsigenkänning var visuospatial förmåga och flytande intelligens. Förmågan att känna igen ansikten verkar inte försämras vid högre ålder, vilket gäller för andra kognitiva förmågor. === Testimony plays a crucial role in the work of presenting evidence in criminal cases and to solve crimes. Eyewitness to identification is commonly used method to collect evidence for a trial or to aid the police in their investigations. However, identification of faces is not a completely reliable method because the human memory has limitations and is vulnerable to suggestions, which stresses the importance of investigating relationships between cognitive factors and the ability to correctly identify faces. This in order to reduce the number of incorrect identifications of innocent people. Thus, the purpose of this study was to answer the question “whether theability to recognize faces can be predicted by cognitive abilities”. This study has made use of data collected within the longitudinal Betula study (Nilsson et al, 1997) which started in Umeå in 1988. With a sample of 1 715 participants in aged 35-85 years (M = 58.22, SD = 13.79)results from nine different cognitive tests were explored in relation to performance in facerecognition task consisting of children’s faces. Through correlation analyzes and stepwiseregression analyzes, it emerged that the ability to face recognition ability can be predicted tosome extent. The strongest predictor of facial recognition was visuospatial ability and fluid intelligence. The ability to recognize faces does not seem to deteriorate at an older age, required for other cognitive abilities.
|
|---|
