| Summary: | Denna studies syfte är att fördjupa förståelsen för hur anonyma aktörer kan diskutera brottsoffer och förövare på ett anonymt forum. Studien utgår från tre trådar på forumet Flashback där brott diskuteras och således brottsoffer och förövare. För att analysera empirin har Michel Foucualts (2003) teori om panoptismen samt Erving Goffmans (2011) teori om stigmatisering och sociala avvikare använts. Foucault har använts då han beskriver hur övervakningen får individer att handla utifrån rådande normer genom övervakning och straff. Goffmans teori har bidragit med en förståelse för hur de individer som inte passar in i normer stämplas som avvikare och således stigmatiseras. Dessa två har förenats för att förklara hur anonyma aktörer framställer brottsoffer och förövare samt hur information kan delas och spekuleras. Studien har en abduktiv ansats då empiri och teori har växelverkat för att skapa en djupare förståelse för diskursen kring brottsoffer och förövare. Studien antar ett diskursanalytiskt perspektiv och är främst inspirerat av Bacchis diskursanalys (2011, refererad i Bergström & Boréus, 2018) och Foucaults (1993) tankar om diskursens ordning. Resultatet visar bland annat att aktörer kan övervaka varandra likt panoptismen (Foucault, 2003) och detta kan ske utifrån normer och socialt avvikande beteende från normerna (Goffman, 2011). Vidare visar resultatet att det finns både skillnader och likheter när det kommer till hur brottsoffer och förövare framställs på Flashback. Exempelvis så diskuterar aktörerna i vissa fall huruvida både förövare och offer passar in i bilden som sociala avvikare baserat på deras inblandning i brott. Således stigmatiseras personerna både genom deras inblandning i brott och den information som sprids om dem på internet. Dock skiljde sig diskursen åt kring brottsoffer och förövare när brottet var en olyckshändelse. Då jämfördes istället inblandade, i viss mån, med varandra. Resultatet visar även att aktörer ofta positionerar sig som sanningssägare oavsett om det rör sig om spekulation eller informationsdelning. Genom att hänvisa till en personlig relation eller kännedom till inblandade personer lämnas lite utrymme för felsägning. Detta kan skapa diskussioner i diskursen som resulterar i stigmatisering även aktörer emellan. === This report fulfils the purpose of expanding the understanding of how anonymous actors can discuss victims of crime and perpetrators at an anonymous forum. The study is based on three discussion threads at the Flashback Forum where crimes are discussed and accordingly victims of crime and perpetrators. To analyze the data, Michel Foucualt's (2003) theory of panopticism and Erving Goffman's (2011) theory of stigmatization and social deviants has been used. Foucault’s theory has been used to describe how the surveillance causes individuals to act on the basis of prevailing norms through surveillance and punishment. Goffman's theory has contributed to an understanding of how individuals, who do not fit into norms, get labelled as deviants and therefore get stigmatized. These two theories have been combined to explain how anonymous actors describe victims and perpetrators, and how information can be shared/speculated. The study has an abductive approach as the empiricism and theory interact to create a deeper understanding of the discourse regarding victims of crime and perpetrators. The study assumes a discourse analytic perspective and it is primarily inspired by Bacchi's discourse analysis (2011, referenced in Bergström & Boréus, 2018) and Foucault's (1993) thoughts about the order of discourse. The results show that, among other things, actors can monitor each other like panopticism (Foucault, 2003) and this can be done based on norms and socially deviant behavior from the norms (Goffman, 2011). Furthermore, the results show that there are both differences and similarities when it comes to how victims of crime and perpetrators are portrayed at Flashback. For example, in some cases, the actors discuss whether both the perpetrators and the victims fit into the picture as social deviants or not, based on their involvement in the crime. Thus, the persons involved are stigmatized both through their involvement in the crime and the information that is spread about them over the internet. However, the discourse of the victims of crime and the perpetrators was different when the crime was an accident. In that case the involved, to some extent, were compared with each other. The results also show that actors often position themselves as truth-tellers, whether it is speculation or sharing information. By referring to a personal relationship or knowledge of the people involved, there are little room for misinterpretation. This can create discussions in the discourse that result in stigmatization even among the actors.
|
|---|
