| Summary: | Studien beskriver och analyserar tre danslärares perspektiv på improvisation som ett ämne i dansundervisning. Syftet med stud I mitt arbete kommer jag att undersöka, beskriva och reflekteraöver mina egna kreativa processer i mitt eget skapande och iallmänhet. Genom intervjuer, tolkning av några av de låtar jaghar skrivit under året och med hjälp av loggbok så kommer jagatt jämföra och lyfta fram skillnader och likheter i min egen ochandras kreativa process/er.Genom att göra detta så hoppas jag på att få lära mig om hurandra jobbar och kanske hitta nya bättre sätt att locka framkreativiteten oftare och också på beställning.För att förenkla läsningen så vill jag förklara hur jag uppfattarföljande nyckelord.Inspiration; för mig handlar inspiration om var man hämtar sinaidéer och/eller vad som färgar ens idéer, det kan vara andraartister, det kanske kan vara fågelkvitter, en dikt, en film, nästanvad som helst.Kreativitet; är för mig skaparglädjen och självaskapandeprocessen.Co-write är när minst två låtskrivare skriver en låt ihop.Vidare så finns det ett väl använt begrepp; ”Mindfulness” somhandlar om att finna sig i ro och acceptans. Jag föredrarbegreppet mind-emptiness som för mig lite av en omtolkning av 1 2ordet mindfulness, där man fokuserar på att tömma sig själv. Förhur ska man kunna ta in någon inspiration om man redan självär full på tankar? ien är att öka förståelsen för hur lärare beskriver kunskaper i improvisationsämnet och vilka arbetsmetoder de har vid bedömning av dessa kunskaper. Tre danslärare från olika kontexter har intervjuats. Lärarna undervisar på olika typer av utbildningar och är specialister i olika dansgenrer. I studien tillämpas en kombination av ett sociokulturellt och ett kulturpsykologiskt perspektiv för att begreppsliggöra och analysera den information som samlats via semi-strukturerade intervjuer. En teoretisk modell för kulturell inramning används för att tydliggöra lärarnas kunskapssyner och bedömningsmetoder i improvisations undervisning. I studien framkommer dansimprovisation som ett medel för lärande av genrerelaterade kunskaper och som ett eget ämne innehållande kunskapsmål. Studiens resultat visar på att lärares kunskapssyn i improvisation kan relateras till en specifik genre eller till improvisation som ett eget ämne. När kunskaper i improvisation som ett ämne beskrivs kretsar dessa kring kompositorisk förståelse och konstnärliga attityder eller konstnärligt identitetsskapande. Danslärare använder sig, till största del, av formativ bedömning i den improvisatoriska undervisningen. Hur de formulerar feedback och skapar en gemensam förståelse med elever/studenter angående undervisningens mål har visat sig avgörande för att bedömningen ska vara formativ och bidra till lärande.
|
|---|
