Forcerad gångträning på löpband förbättrar gånghastigheten hos personer med hemipares till följd av en stroke : En litteraturöversikt

• Main Authors: Falkeman Brink, Jenny, Hansson, Emma
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Luleå tekniska universitet, Institutionen för hälsovetenskap 2017
• Subjects: Gånghastighet; Gångmönster; Löpband; Rehabilitering; Stroke
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:ltu:diva-61379

Introduktion: Stroke är en av våra vanligaste folksjukdomar. Karaktäristiskt vid hemipares till följd av en stroke är ett asymmetriskt gångmönster och en nedsatt gånghastighet jämfört med friska individer. Tidigare studier har visat att gångträning på löpband med body weight support (BWS) som utförs genom en progressiv ökning av hastigheten bidrar till ett förbättrat gångmönster. Gångträning på löpband med BWS på en snabb hastighet har även visat sig förbättra gånghastigheten hos strokedrabbade. Forcerad gångträning innebär en hastighet över individens självvalda bekväma gånghastighet. I nuläget finns det ingen litteraturöversikt som specifikt undersöker detta samt vilka effekter det har på gångmönster och gånghastighet. Syftet var att göra en litteraturöversikt om effekten av forcerad gångträning på löpband för personer med hemipares till följd av en stroke, i den subakuta respektive kroniska fasen. Metod: För att hitta artiklarna användes databaserna; PubMed, AMED och CINAHL. För sökningen användes MeSH-termer; stroke, hemiplegia, walking och gait, samt sökordet treadmill för att precisera sökningen. Kvalitetsgranskning av artiklarna gjordes utifrån en egen modifierad version av Fribergs granskningsmodell. Först lästes artiklarnas titlar och abstrakt, därefter lästes relevanta artiklar i fulltext. Totalt sex artiklar inkluderades. Resultat: Forcerad gångträning bidrar till en ökad gånghastighet men inte till ett mer symmetriskt gångmönster. Konklusion: När gånghastigheten är målet med rehabiliteringen så är forcerad gångträning på löpband en fördelaktig träningsmetod för individer med hemipares till följd av en stroke. Dessa slutsatser är utifrån sex studier och för att helt klarställa klinisk relevans krävs mer forskning inom området.