| Summary: | Den här uppsatsen handlar om körsång som pedagogisk och social verksamhet. Det övergripande syftet var att beskriva och försöka förstå relationen mellan körsång och livskvalitet utifrån körsångarnas perspektiv. Arbetet organiserades i två delstudier, en enkätundersökning och en intervjustudie. Till enkätundersökningen valdes 18 amatörkörer, vilka hade olika syften med sin verksamhet och tillhörde olika organisationer. De utvalda körerna kom från norra Sverige och bestod av studerande, arbetsaktiva (både friska och sjukskrivna) deltagare samt pensionärer. Sammanlagt 346 körsångare i åldrarna mellan 20 och 89 år deltog. Resultatet från enkätstudien indikerade att människor som sjöng på arbetstid brukade må sämre före körrepetitionerna jämfört med dem som övade på fritiden. De flesta deltagare mådde betydligt bättre när körrepetitionen var avslutad. I intervjustudien undersöktes hur körsång kunde erbjuda tillfällen till meningsskapande och användas i rehabiliteringsarbete. Med utgångspunkt i enkätstudien valdes en så kallad rehabiliteringskör till intervjustudien. Kören bestod av 12 kvinnliga sångare. Den viktigaste grunden till urvalet var deltagarnas medicinska diagnoser samt deras enkätsvar om hur de upplevde körsång och bedömde sin hälsa. Intervjuerna var halvstrukturerade med följande frågeområden: körsång, hälsa, livskvalitet, välbefinnande, fritidsaktiviteter och familjesituation. Kvalitativ innehållsanalys valdes för databearbetning. Resultatet från intervjustudien utmynnade i fyra huvudkategorier: På väg till kören, Möte i kören, Delaktighet i musiken och Spår av kören i vardagen. De båda studiernas resultat besvarade frågorna ur musikpedagogiskt perspektiv där körsång sågs som en social och rehabiliterande verksamhet. Körsång har visat sig kunna bidra till deltagarnas välbefinnande, hälsa och livskvalitet på olika sätt. === <p>Godkänd; 2006; 20061121 (johsod)</p>
|
|---|
