| Summary: | Bakgrund: Hemoblobin-A1c är ett mått på blodsockrets medelvärde efter mellan 60-90 dagar och är en grundläggande indikator på blodsockerkontrollen hos patienter med typ 2-diabetes. Kondition- och styrketräning har visat sig kunna påverka hemoglobin-A1c och används därför som en av flera behandlingsformer hos patienter med typ-2 diabetes. Emellertid verkar det finnas en bristande enighet vad gäller den effektiva dosen av fysisk träning och den mest effektiva kombinationen av styrka gentemot konditionsträning. Syfte: Syftet med denna studie var att systematiskt granska och sammanställa den senaste forskningen vad gäller effekten av fysisk träning vid typ 2-diabetes. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie med meta-analys i enlighet med PRISMA riktlinjer. Databaserna som användes i artikelsökningarna var PubMed, Web of Science, Sport Discus, Cinahl och Medline. Studiens inklusionskriterier var studier på engelska, studier som undersöker både män-och eller kvinnor i olika åldersgrupper, studier som undersöker effekten av fysisk träning på hemoglobin-A1c samt randomiserade kontrollerade studier. Resultat: Effekten av fysisk träning visade en signifikant skillnad på hemoglobin-A1c hos patienter med typ 2-diabetes. Effektstorleken på hemoglobin-A1c mellan grupperna var -0.434 efter interventionerna p <0.001. Av samtliga studier var det 11 av 22 som åstadkom ett värde av hemoglobin-A1c som visar <7%. Sekundära resultatet av fysisk träning på typ 2-diabetes påvisades vara en signifikant minskning i den totala kroppsvikten i sex av samtliga inkluderade studier. Slutsats: Fysisk träning verkar vara en viktig komponent för att minska hemoglobin-A1c hos patienter med typ 2-diabetes. === Background: Hemoglobin-A1c is a measure of long‐term glycemiais after between 60-90 days and is a good indicator of glucose control in patients with type-2 diabetes. Both strenght and aerobic exercise seem to have benefical effects on Hemoglobin-A1c and, thus, the management of type 2 diabetes. However, the consensus on the effective dose of exercise and the most effective combination of strength versus aerobic have been inconsistent. Purpose: The purpose of this study was to systematically review and compile the latest research regarding the effect of physical exercise in type 2 diabetes. Method: The study was conduced as a systematic review with meta-analysis according to PRISMA guidelines. The study was conducted as a systematic review with meta-analysis. The databases used in this study, were PubMed, Web of Science, Sport Discus, Cinahl and Medline. The study’s inclusion criteria were studies in english, studies including both men and-or women in different ages, studies examining the effect of physical exercise on hemoglobin-A1c, and studies of a randomized controlled design. Results: The effect of physical training showed a significant difference between groups. The effect size on hemoglobin-A1c between groups was -0.434 after the interventions p <0.001. In this study, it was 11 of 22 studies that achieved a value of hemoglobin-A1c showing <7%. Secondary results of physical training on type-2 diabetes were found to be a significant decrease in total body weight in six of all included studies. Conclusion: Physical training seems to be an important component of reducing hemoglobinA1c in patients with type 2-diabetes. === <p>Presentationen ägde rum hemifrån var och för sig via Zoom på grund av smittrisken för coronavirus. </p>
|
|---|
