| Summary: | Syftet med studien är att belysa förskollärares uppfattningar gällande inkludering av barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet utifrån tillgänglighetsaspekten. Med utgångspunkt i syftet har två frågeställningar formulerats: Hur definierar förskollärarna ett barn i behov av stöd? Vilka strategier använder sig förskollärare av vad gäller att skapa en tillgänglig och inkluderande förskoleverksamhet för barn i behov av särskilt stöd? Utifrån vårt resultat formulerades följande kategorier som bygger på den fenomenografiska ansatsen; hur förskollärare konstruerar kunskap, barn i behov av särskilt stöd, inkluderande förskoleverksamhet och tillgänglighet i förskolans lärmiljöer. Kategorierna analyserades utifrån två teoretiska ramverk: Socialkonstruktionismen och relationella perspektivet, samt i relation till bakgrund och tidigare forskning. Utifrån socialkonstruktionismen, påvisas hur förskollärarna gemensamt skapar kunskap i ett socialt sammanhang. Utifrån relationella perspektivet framkom i förskollärarnas uppfattningar att svårigheter uppkommer i möten och i samspel mellan individ och miljö. Det framkom också i resultatet är att förskollärarna har uppfattningar som möjliggör anpassningar i förskolans lärmiljöer, för att skapa bästa förutsättningar för den enskilda individen. Studiens resultat visar på att förskollärare har få kunskaper om skärpningen i diskrimineringslagen. Resultatet visar på att förskollärarna hade obetydlig kunskap om uppdateringen av diskrimineringslagen. Däremot påvisas att förskollärarna till viss del arbetar med tillgänglighet i praktiken. Förutom det visar resultatet att förskollärarna hade svårt att definiera barn i behov av särskilt stöd. Våra förhoppningar med studien är att pedagoger i förskolan ska ges tankar och redskap i arbetet med att skapa tillgänglighet.
|
|---|
