| Summary: | I en demokrati är yttrandefriheten en grundbult. Men ett demokratiskt samhälle innefattar även religionsfriheten, som skyddar individers eller gruppers rättighet att utöva religion. Religiösa utövare placerar ofta religionen över allt annat och individens frihet att yttra sig uppfattas därmed som sekundärt. Det resulterar ofta i att religion blir måltavla för kränkande yttringar, något som av de religiösa uppfattas som otillåtligt. Den 19 augusti 2007 publicerades Lars Vilks blyertsteckning ”Profeten Muhammed som rondellhund.” Karikatyren spred sig snabbt och extremister placerade Vilks på sin officiella dödslista. Vilks testar gränser och de religiösa reagerar, ett tydligt exempel på den turbulens som kan skapas mellan yttrandefrihet och religionsfrihet. Genom en analys av de argument som förs fram i debatten om Lars Vilks, är vårt syfte att skapa en ökad förståelse för det ambivalenta förhållandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet. Vår frågeställning består av två delar: Vilka är de mest frekventa för- och motargumenten som förs fram i debatten kring Lars Vilks i samband med yttrandefrihet och religionsfrihet? Hur kan vi, genom dessa för- och motargument, skapa förståelse för det ambivalenta förhållandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet? Studien bygger på en argumentationsanalys, som fokuserar på debatten om Lars Vilks i samband med yttrandefrihet och religionsfrihet. Empirin utgörs av 62 åsiktsartiklar, hämtade från tidningarna Dagens Nyheter och Expressen från åren 2007, 2010 samt 2015. För att ha ett påstående att förhålla oss till urskilde vi vår huvudtes: Religion får inte inskränka yttrandefriheten i en demokrati. Utifrån det identifierade vi fyra argument som understödjer tesen: I en demokrati får man kränka religion, Ett demokratiskt samhälle ska inte tystas av hot och rädsla, Yttrandefriheten är grundläggande i en demokrati och Religion måste utmanas för att samhället ska utvecklas, samt två som undergräver tesen: Yttranden om religion bör inte användas omdömeslöst och Yttrandefrihet ska inte utnyttjas i syfte att kränka religion. Anhängarna argumenterar för att alla åsikter får yttras. En vädring av obekväma yttranden anses vara avgörande för det demokratiska samhället. Opponenterna anser att oförnuftiga yttranden leder till ett mer konfliktfyllt samhälle och att de därför bör begränsas. Det ambivalenta förhållandet belyses extra i och med att majoriteten argumenterar för att yttrandefriheten är grundläggande i en demokrati, men att utlåtanden kräver ett personligt ansvar. Det personliga ansvaret är dock subjektivt, och en gränsdragning för vad som bör och inte bör sägas blir svår, framför allt i ett samhälle som känner sig hotat av extremister. För att förstå det ambivalenta förhållandet mellan yttrandefrihet och religionsfrihet är det nödvändigt att begripa konflikten mellan de legala rättigheterna och de moraliska förpliktelserna.
|
|---|
