| Summary: | Syftet med studien är att undersöka hur geografilärare i grundskolans senare år delanvänder sig av närmiljön i undervisningen, samt vilka möjligheter och begränsningar lärarna upplever med att använda sig av närmiljö som pedagogiskt verktyg. Syftet äräven att få en inblick i hur elever anser att deras kunskapsutveckling påverkas närundervisningen sker i närmiljön. Uppsatsen bygger på en kvalitativ- och kvantitativundersökningsmetod, där urvalet består av två lärare och två åttondeklasser i Växjö stad. Tidigare forskning visar att utomhusundervisning är en viktig del i undervisningen och bidrar till ett bra lärande, vilket även synliggörs i studiens resultat. I resultatetframkommer det att både fältarbete och exkursion nyttjas i geografiundervisningen som bedrivs i närmiljön, dock i en begränsad utsträckning. Enligt lärarna är en varierad undervisning viktigast och bör innehålla både inomhus- och utomhusundervisning. Studiens resultat tyder på att både lärarna och eleverna anser att det är lärorikt att varautomhus i närmiljön under geografiundervisningen, dock finns det begränsningar som gör att det inte är möjligt i alla lägen.
|
|---|
