”Man kan inte vårda en död narkoman” : En studie om harm reduction som förebyggande insats mot narkotikarelaterad dödlighet
Syftet med studien var att belysa hur professionella inom beroendevården resonerade kring harm reduction insatser och nolltolerans. Vi ville även undersöka möjligheter till förändringsprocesser hos de personer som använder narkotika med hjälp av harm reduction insatser. Den metodologiska utgångspunk...
| Main Authors: | , |
|---|---|
| Format: | Others |
| Language: | Swedish |
| Published: |
Linnéuniversitetet, Institutionen för pedagogik (PED)
2016
|
| Subjects: | |
| Online Access: | http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-52283 |
| Summary: | Syftet med studien var att belysa hur professionella inom beroendevården resonerade kring harm reduction insatser och nolltolerans. Vi ville även undersöka möjligheter till förändringsprocesser hos de personer som använder narkotika med hjälp av harm reduction insatser. Den metodologiska utgångspunkten bestod i hermeneutiken och det empiriska materialet samlades in genom en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna bestod av sex professionella från tre olika kommuner. Resultatet är analyserat utifrån teorier från Moira von Wright och Michel Foucault. Studien visar att professionellas upplevelse av harm reduction i stora drag är positiva trots att mer problematisering behövs. Några av slutsatserna är att harm reduction möjliggör förändringsprocesser hos personer som använder narkotika där man kan nå och motivera personer till vidare behandling. Skadereducerande insatser försvåras dock av narkotikapolitiken som stämplar både de som använder narkotika och de professionella. En annan slutsats är att harm reduction inte kan jämföras med legalisering. |
|---|