| Summary: | Bakgrund: Med en allt äldre befolkning ökar andelen som insjuknar i demenssjukdom. Demenssjukdom påverkar en rad kognitiva förmågor. I ett systemteoretiskt perspektiv är alla individer delar i ett större sammanhang. En parrelation utgör ett litet men tätt förbundet system. Drabbas ena hälften av sjukdom kommer det också påverka den andra. Syfte: Syftet var att belysa erfarenheter av att vara partner till en person drabbad av demenssjukdom. Metod: Metoden som användes var en systematisk litteraturstudie. Sökningar efter litteratur gjordes i de tre databaserna: Cinahl, Pubmed och Psykinfo. Utvalda relevanta artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Tre teman framkom: Att lära känna sjukdomen, Förändrad relation och Att separeras. Huvudsakligt resultat visade på svårighet att acceptera och förstå sjukdomen. Partnern sökte kontroll över situationen, framtiden tycktes osäker. Ett växande ansvar gjorde att partnern alltmer uppfattade sig som en vårdare. Relationen förändrades när de inbördes relaterade föreställningarna inte längre kunde upprätthållas. Att separeras var förknippat med känslor av skam och tomhet. Det medförde också att ett förhållningssätt gentemot vården utvecklades. Slutsats: Demenssjukdom påverkar i stor omfattning den sjukes partner. Kan ett systemteoretiskt perspektiv förankras i vården kan de välfungerade delarna i ett system lyftas fram. En partner till en demenssjuk person är därför att betrakta som en expertresurs.
|
|---|
