Samverkan blir kamp : En sociologisk analys av ett projekt i ungdomsvården

• Main Author: Basic, Goran
• Format: Doctoral Thesis
• Language: Swedish
• Published: Lund University 2012
• Subjects: youngster; project; coordinator; triad; accounting through comparison; role; struggle; collaboration; alliance; conflict; sociology; conflict point of interest; team; dyad; förklarande jämförelse; kamp; roll; konfliktintressepunkt; samverkan; projekt; samordnare; ungdom; dokument; co-ordination; document; subvention; sociologi; konflikt; allians
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:lnu:diva-48150; http://nbn-resolving.de/urn:isbn:91-7267-346-X

In this dissertation a collaboration project in Swedish youth care is analysed. The aim of the project was to enhance coordination between the Social Services and the Swedish National Board of Institutional Care in order to make the efforts more efficient. The project also employed a number of coordinators. The overall purpose of this dissertation is to analyse conflicts, alliances and comparisons identifiable in interviews and observations. The analytic findings are put into an overall “collaboration context” represented by earlier research on the social phenomenon of “collaboration”. In this way the dissertation tries to contribute to a sociological understanding of a contemporary widespread phenomenon. The empirical materials of the study consist of recorded conversational interviews with 147 project participants (youngsters, parents and various professional categories) as well as observations of meetings, informal get-togethers and visits to institutions, Social Services offices, the head office of the National Board of Institutional Care and coordinators. The material was analysed using the analytic perspectives of Georg Simmel (1950/1964), Theodore Caplow (1968) and Erving Goffman (1959/2004). The analysis shows that the project manifested and led to struggles between organizations involving representatives from the Social Services, the National Board of Institutional Care and the project, as well as to several interpersonal conflicts between representatives from various categories of involved professionals, and the youngsters and their parents. The study also shows that the client, in such human service organizations, faces a significant risk of being marginalized. Professionals who appreciated the collaboration often drew their conclusions based on their interaction with other professionals, but the collaboration did not guarantee a successful treatment of the client. Conflicts concerning the roles of the coordinators and their written documents (“the agreements”) emerged and were actualized through the creation of the project. The coordinators and their “agreements” can be seen as the project’s most visible representatives and symbols, which during the project become both themes for conflict and actualize already established conflict patterns. The youngsters and their parents appreciated the projects’ coordinators who appeared as personally involved and able to make concrete changes. However, many of youngsters and their parents criticized the coordinators and even portrayed a victim identity in relation to the project. The coordinator’s relationship with the youngsters and their parents was mostly characterized by passivity. This is clearly apparent in the analysis of the administrative and/or passive coordinator. Different alliance constellations became visible in these presentations. When the coordinator roles were altered in the description, the alliance constellations change. It is a common strategy for clients in human service organizations to try to enter into alliances with professionals involved in their cases and, in so doing, try to alter the situation to their own advantage. The fact that these alliances are often sought by the client indicates, among other things, the client’s will to fight against the situation in which he/she finds him/herself. I believe that this can be seen as something productive rather than problematic. === I denna avhandling analyseras ett samverkansprojekt i den så kallade ungdomsvården i Sverige. Projektet hade som mål att förbättra samordningen mellan socialtjänsten och Statens institutionsstyrelse för att kunna effektivisera insatserna för samhällsomhändertagna ungdomar och deras familjer. I projektet var också ett antal samordnare anställda. Det övergripande syftet i avhandlingen är att analysera beskrivna och observerade konflikter, allianser och förklarande jämförelser som kan identifieras i intervjuer och observationer. Analytiska upptäckter sätts avslutningsvis i en mer övergripande ”samverkanskontext” som representeras av tidigare forskning om samhällsfenomenet ”samverkan”. På så vis försöker avhandlingen bidra till en sociologisk förståelse av ett samtida välspritt fenomen.Studiens empiriska material är inspelade samtalsintervjuer med 147 projektdeltagare (institutionsplacerade ungdomar, deras föräldrar och olika yrkeskategorier inom socialtjänsten, Statens institutionsstyrelse och projektet) samt observationer av organiserade möten, informella träffar före och efter intervjuer eller möten, samt vid besök på institutioner, socialtjänstkontor, Statens institutionsstyrelses huvudkontor och samordnarnas kontor. Materialet analyserades vidare med analytiska utgångspunkter från Georg Simmel (1950/1964), Theodore Caplow (1968) och Erving Goffman (1959/2004).Analysen visar att projektet manifesterade och medförde mellanorganisatoriska kamper mellan socialtjänsten, Statens institutionsstyrelse och projektet samt en rad interpersonella konflikter mellan representanter för olika professionella yrkeskategorier, ungdomar och föräldrar. Studien visar också att klienten i människovårdande organisationer löper en betydande risk att hamna utanför nya samarbeten. De myndighetspersoner som upplever ett bra samarbete drar ofta sina slutsatser utifrån interaktionen med andra professionella men det upplevda samarbetet behöver inte bli någon garanti för framgångsrik behandling av klienten. Konflikter om samordnarnas sätt att agera (samordnarroller) och samordnarnas skriftliga dokument, ”överenskommelsen”, har aktualiserats med projektets tillkomst. Samordnarna och deras ”överenskommelse” kan ses som projektets synligaste representanter och symboler, som under projektets gång blir både ämnen för konflikter och aktualiserar redan etablerade konfliktmönster. Ungdomarna och föräldrarna förkastar emellanåt myndighetspersonernas ageranden som moraliskt felaktiga, gestaltar sin offeridentitet samt försöker vända situationen till att bli fördelaktig för dem själva. Samordnarnas relation till ungdomar och föräldrar präglas mestadels av passivitet. Detta framträder tydligt i analysen av en administrativ och/eller passiv samordnarroll. I dessa framställningar är även olika allianskonstellationer synliga. När samordnarroller förändras i beskrivningen, förändras även allianskonstellationer.Att klienten i människovårdande organisationer söker ingå allianser med myndighetspersoner är en vanlig strategi för att försöka vända situationen till sin fördel. Att dessa allianser söks ofta av klienten indikerar bland annat klientens vilja till fortsatt kamp – mot den situationen i vilken klienten befinner sig. Jag menar att detta kan ses som något produktivt snarare än problematiskt.