| Summary: | Bakgrund: Att drabbas av livshotande blodsjukdom medför ett sjukdomslidande som ofta upplevs som främmande. För att hjälpa en person med livshotande blodsjukdom att uppleva välbefinnande behövs kunskap utifrån människans livsvärld, vad människan "mår bra" av och utifrån vilket sammanhang människan får näring. Saknas denna kunskap får den drabbade personen sämre förutsättningar för hälsoprocessen, vilket kan leda till onödigt lidande. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur en person kan uppleva välbefinnande trots sjukdomslidande, med exempel från tre livshotande blodsjukdomar. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ induktiv ansats baserad på självbiografier. En manifest kvalitativ innehållsanalys gjordes. Resultat: Att uppleva stöd från familj, vänner och de utomstående var betydelsefullt för upplevt välbefinnande. Att kämpa mot sjukdomen utifrån optimistiskt förhållningssätt genom kämparanda möjliggjorde att försoning med sjukdomslidandet kunde ske genom acceptans mot livets nya förutsättningar som sjukdomen medförde. Slutsats: För att den drabbade personen med livshotande blodsjukdom ska kunna uppleva välbefinnande behöver den unika livsvärlden beaktas utifrån en helhet för att se det sjukdomslidande den livshotande blodsjukdomen medför, att utgå från den drabbade personen i sitt sammanhang med unika upplevelser, erfarenheter och uppfattningar.
|
|---|
