| Summary: | Syftet med studien är att vinna kunskap om och få förståelse för hur förskollärare upptäcker och förhåller sig till barn som lever under omsorgssvikt, samt deras tankar kring anmälningsplikten i förskolan. För att uppnå syftet utgår studien ifrån tre frågeställningar och metoden som använts är semistrukturerade intervjuer. Nio förskollärare har deltagit i studien varav sex med erfarenhet av anmälan och tre utan erfarenhet. Resultatet analyserades utifrån den sociokulturella teorin, social inlärningsteori och anknytningsteorin. Första frågeställningen handlar om vilka orsaker som ligger till grund för att förskollärare ska upptäcka barn som lever under omsorgssvikt. Resultatet visar att orsakerna främst handlar om barngruppens utformning, tidigare erfarenheter och olika samspel i förskolan. De signaler förskollärare främst reagerar på är barnets beteende, tecken på försumning och barnets kroppspråk. Andra frågeställningen handlar om hur arbetsprocessen ser ut efter ett upptäckande i förskolan. Resultatet visar att det är i samråd med arbetslaget och förskolechefen som fallet diskuteras och de kommer gemensamt fram till hur det ska behandlas. Tredje frågeställningen handlar om hur förskollärare uppfattar och förhåller sig till anmälningsplikten i förskolan. Resultatet visar att förskollärarna kan delas in i två grupper, en som uppfattar att anmälan ska ske vid minsta misstanke och en som menar att det krävs starka belägg innan anmälan sker.
|
|---|
