| Summary: | Syftet med forskningsstudien var att belysa hur samspelet i leken kan utveckla barns språk och hur pedagogernas syn på kommunikation och samspel ser ut. Studien belyser fenomenet utifrån ett sociokulturellt perspektiv och Vygotskijs och Piagets teorier om språk- och kommunikationsutveckling. Vygotskij och Piaget menar att barn är nyfikna och flitiga aktörer som vill lära sig nya saker. Studien har varit av kvalitativ karaktär med fokus på observationer och intervjuer. Utifrån studiens syfte har det varit mest relevant att göra observationer i förskola och kvalitativa intervjuer med pedagogerna. Intervjuerna och observationerna har genomförts på samma förskolor. Resultatet som studien fick fram genom observationerna och intervjuerna som genomförts visade att pedagogerna hade liknande uppfattningar om språk och kommunikation, att barn utvecklar språk och kommunikation tillsammans med andra människor. Utifrån det observerade uppmärksammades att stor del av barns kommunikation sker på andra sätt än det verbala. Under studien upptäcktes att barnens kommunikation till stor del skedde med gester och kroppsspråk. Vidare har studien fått fram att miljön skulle kunna spela en stor roll för barnens språk- och kommunikationsutveckling. Flera av respondenterna i studien har framhållit vikten av att miljön ska vara föränderlig och anpassas efter barnens intresse. Genom observationerna har det framkommit att pedagogernas delaktighet och lyhördhet skulle kunna främja barnens språk- och kommunikationsutveckling. Nyckelord: Kommunikation, språk, samarbete, förskola och sociokulturell.
|
|---|
