| Summary: | Mot bakgrund av svenska elevers försämrade läsresultat och att det finns få studier inriktade på skolans mellanår, valde vi att undersöka vilka strategier lärare och specialpedagoger i årskurs 4-6 har i sin läsundervisning för att möta elever i lässvårigheter. För att nå syftet har vi undersökt vilka verktyg som används för bedömning av läsförmågan samt hur lärare respektive specialpedagoger möter elever i lässvårigheter utifrån aspekterna innehåll i undervisningen och läromedel. Det empiriska materialet består av insamlade dokument och nio intervjuer. Resultatet visar att en specialpedagogisk verksamhet, integrerad i skolans ordinarie undervisning, med ett tätt samarbete mellan specialpedagog och klasslärare ökar utvecklingsmöjligheterna för elever i lässvårigheter. Gemensam kompetensutveckling ger lärare kunskap för arbetet med elever i behov av särskilt stöd. Tiden i klassrummet utnyttjas effektivt med tydliga inslag av lärarledd undervisning. Skönlitteratur har en naturlig roll som läromedel med gemensam läsning följt av fördjupande, analyserande diskussioner. Klassundervisningen anpassas ofta när det finns elever i lässvårigheter. Det förekommer då mer gemensam läsning och diskussion av det lästa. Alternativa verktyg erbjuds som en naturlig del av vardagen. Gemensamt för alla dessa faktorer är att de förväntas stärka elevernas motivation. Skolornas användning av ett vetenskapligt förankrat screeningsystem ökar möjligheterna för tidig upptäckt och tidiga insatser.
|
|---|
