| Summary: | Hartz-reformen inleddes 2003 och förändrade mycket i den aktiva arbetsmarknadspolitiken och systemet för den ekonomiska ersättningen vid arbetslöshet stramades till stor del åt. Många regleringar rörande låginkomsttagare skrevs om och hela arbetsmarknaden verkade vändas upp och ner. Innan den ekonomiska krisen slog till i Europa var Tyskland ett land med hög arbetslöshet och statistiken såg inte alls bra ut. Vid 2005 vände detta, och när många EU-länder såg en kraftig ökning av arbetslösheten fortsatte Tyskland att reducera sin arbetslöshet. I Sverige kan vi se många förändringar som liknar reformen eller syftar till att åtgärda samma problemområden. Exempel på detta är subventioner på vissa grupper av arbetstagare, motverkan av svart husarbete och liknande arbetsmarknadspolitiska program genom arbetsförmedlingsstjänster för att hjälpa arbetssökande in på marknaden. De mest betydande faktorerna som spelat in i Tysklands höga sysselsättning bland ungdomar, är till synes en välutvecklad övergång mellan skola och arbetsliv samt en kulturell inställning och sedvänja bland företagarna att stötta ungdomar och leda dem in på arbetsmarknaden. Vidare finns ett samband mellan den generellt höga sysselsättningen i Tyskland och utvecklingen för gruppen låginkomsttagare. Omregleringar och skattesubventioner har möjliggjort låginkomstarbeten i en betydligt högre grad och det nya systemet tenderar att forcera arbetslösa till dessa arbeten. Uppsatsen behandlar en jämförelse av arbetsmarknadspolitiken bakom Tyskland och Sveriges utveckling av sysselsättningsgraden främst under 2000-talet. Syftet är att redogöra vilka likheter och skillnader som kan ha bidragit till ländernas olika utveckling vad gäller sysselsättningsgraden.
|
|---|
