| Summary: | Syftet med denna uppsats var att undersöka hur lärare och elever uppfattar utvecklandet av relationer sinsemellan, samt hur dessa relationer värderas utifrån ett lärandeperspektiv. För att undersöka detta genomfördes sammanlagt tolv intervjuer med sex elever och sex lärare. Undersökningen genomfördes med en kvalitativ ansats eftersom avsikten var att skapa en djupare förståelse för lärares och elevers ställningstaganden. I det resultat som uppdagades framgick det att det råder skilda meningar gällande synen på hur dessa relationer bör utformas samt hur de värderas sinsemellan lärarna. Eleverna å andra sidan uppvisade en mer entydig bild av hur relationens art bör vara utformad för att gynna deras möjligheter till lärande, där det i huvudsak var personlighet och lättsamhet som ansågs vara önskvärt bland sina lärare. Sammantaget framhöll dock samtliga lärare och elever vikten av relationsutveckling sinsemellan, såväl för att gynna elevers skolgång i stort, såväl elevers möjligheter till lärande. Majoriteten av lärarna uppgav att de gärna skulle vilja arbeta mer med att utveckla relationer till sina elever men att möjlighet till detta inte finns då deras tid inte räcker till. Eleverna uppger att relationsutvecklingen i stor utsträckning bör genomföras utanför klassrumssituationerna, vilket även anammas av flera lärare; detta upplevdes dock vara problematiskt på grund av ovan nämnda tidsbrist. Avslutningsvis bör det påpekas att relationer sinsemellan lärare och elever, med utgångspunkt i såväl tidigare forskning som lärares utsagor, kan få såväl positiva som negativa konsekvenser för elevers möjligheter till lärande beroende på relationens art. I de fall då elevers förväntningar inte stämmer överens med lärarens bild av vad som enligt de tillfrågade lärarna och eleverna kännetecknar en gynnsam relation förefaller det finnas en särskilt påtaglig risk för ett stjälpande av elevers möjligheter till lärande.
|
|---|
