| Summary: | Vi säger ofta att leken är så viktig, att leken är barns sätt att lära. I svensk förskola är den s.k. fria leken ett stående inslag. Vår erfarenhet är att pedagoger inte lägger ner något större arbete på barnens lek eller visar något större intresse för den. När barnen leker, så kan de vuxna göra något annat. Om det blir bråk går de in och medlar och ofta leder denna medling till att leken definitivt tar slut, menar Knutsdotter-Olofsson (2009). Pramling-Samuelsson (2011) skriver att lärande är en förutsättning för lek, på så sätt att utan inspiration och erfarenheter från verkligheten blir det ingen lek. Hon beskriver samtidigt att det fortfarande är vanligt att pedagoger inte tagit till sig den moderna synen på lärande som ett gemensamt skapande av mening i kommunikation utan istället håller man isär leken som barns egen värld och lärandet något som lärare initierar.
|
|---|
