Summary: | Denna kvalitativa studie har som syfte att att undersöka unga vuxnas relation till genren spelmusik samt hur skolan tar vara på elevers intresse av densamma. Studien görs i två delar; en fokusgruppsintervju med fem folkhögskolestudenter på en spelmusiklinje samt en djupintervju med studenternas ansvarige lärare. Resultatet struktureras och analyseras med hjälp av teorier om de olika plan eller ”rum” i vilka spelmusiken är närvarande i respondenternas liv. I diskussionsdelen diskuteras hur cirkulerande berättelser och ”mytologier” om spelmusik påverkar studenternas identitetsskapande samt problematik kring att passa in i skolans lärmiljö. Vikten av att i musikundervisningen uppmuntras till användning av sin ”egen” musik diskuteras också, som ett led i identitetsskapandet. Sammanfattande visar studien att eleverna har skilda ingångar till både spelmusiken och spelande under deras pågående studier såväl som under deras tidigare skolgång. I stort upplevde gruppen att spelmusik blivit en identitetsmarkör först på folkhögskolans spelmusiklinje, men studien tyder också på att studenterna inte tänkt på spelmusik som en erkänd genre eller spelmusikkompositörsyrket som en etablerad profession, delvis på grund av genrens frånvaro i skolan. I interaktionen studenterna emellan märks en rik, gemensam referensbank både inom spelmusik och en mer generell spelkultur, vilken alla utom en student tyckte sig tillhöra. Den ansvariga läraren menade att studenterna genom denna delaktighet i spelkulturen har lätt att identifiera sig med varandra och studenter på andra linjer och skolor som har samma intresse. Musiklärares inställning till spelmusikär, enligt den intervjuade lärarens erfarenhet, schablonmässig eller negativ, men detta ändrar sig dock enligt honom i takt med att den äldre generationen lärare ersätts med en yngre, vilken vuxit upp med dataspel.
|