| Summary: | This thesis was commissioned by Tekniska verken, Energy Division with the overall aim to investigate the concept of environmental debt and what it means for a business. Furthermore, a sustainable risk and responsibility investigation shall be carried out on the concerned areas. Finally, the priority areas shall be highlighted and proposed actions presented. The Swedish Environmental debt concept was presented in 1992 by Arne Jarnelöv. Environmental debt is defined as restoration costs for environmental damage. In the early days the concept did not take into account who was responsible, but the environmental debts was regarded as a humanity debt to future generations. For a company an environmental debt means that you are legally responsible for the debt under the Swedish environmental law. It also means that the remedy cost is to be accounted for. Environmental liabilities can be a significant problem in a company's sustainability efforts and contaminated areas can also lead to the company gaining a reputation for undertaking of environmentally hazardous activities. The responsibility for deposited waste is primarily with the depositor and secondly with the landowner. The inventory and compilation show that the Energy division has two properties with major pollution problems. At the KV1 site a gas works was operating for 60 years contributing to widespread pollution. Impregnated poles were also stored at two different locations at the site. Finally, 30-50 m below the KV1 site is a 90 000 m³ large cavern used during the cold war for emergency storage of high-sulfur thick oil. The oil storage ended in the beginning of the 1990s but an estimated 2 000 m³ of oil is left on the surface and in cracks in the rock face. The cavern is not clad which means that the oil was stored on a water bed directly against the rock wall. Today the water surface is kept at a lower level to prevent spreading of oil pollution. Remediating caverns is complicated and cost a lot of time. The company has to leave the site within the next 30 years, which makes a plan of action for different pollution situations crucial. The Kallerstad landfill is the next prioritized site. It was in operation from 1955 to 1973. Large amounts of household and industrial waste was deposited in the early years. In 1958 the first waste incineration power plant was built at the KV1 site and the deposit was limited to none combustible waste. The landfill is located in an old mud pit which reduces the risk of spreading. The landfill was in municipal ownership and operation until 1961 when Tekniska Verken took sole ownership and operation. On some of the hydropower stations other activities has been contaminating sediment and soil. On a few properties there have been oil leaks which have been remedied to currently approved levels. It is of great importance for business enterprises to obtain an overall picture of their environmental debts as they beside the financial burden might potentially need environmentally hazardous activities to remedy. All contaminated properties within the Energy division should have excavation procedures in place. As remediation of oil caverns is a time consuming activity a preliminary investigation into the KV1 site cavern should be initiated as soon as possible. An excavation procedure should be established for the KV1 site. A dialogue to determine the responsibility relationship between the municipality and Tekniska Verken should be established about the === Det övergripande syftet med detta examensarbete är att utreda begreppet miljöskuld och vad det innebär för ett företag. Arbetet har utförts på uppdrag av Tekniska verken, division Energi. Man vill nu att förorenade områden skall inventeras och sammanställas. Vidare skall en hållbar riskbedömning och ansvarsutredning utföras på de aktuella områdena. Slutligen skall prioriterade områden lyftas fram och åtgärdsförslag presenteras. Miljöskuldsbegreppet presenterades 1992 av Arne Jarnelöv. Miljöskuld är återställning- och/eller reparationskostnader för miljöskador. I den ursprungliga innebörden av begreppet beaktade man inte vem som åstadkommit miljöskadan utan man betraktade miljöskulder som en mänsklighetens skuld som vi hade till nästa generation. För ett företag betyder en miljöskuld att man har ett juridiskt ansvar enligt miljölagstiftning. Det innebär även att åtgärdskostnaden skall bokföras som en skuld. Miljöskulden kan även ha betydelse i ett företags hållbarhetsarbete. Förorenade områden kan innebära att företaget ses som utövare av miljöfarlig verksamhet. Inventeringen och sammanställningen visar att division Energi har två fastigheter med stor föroreningsproblematik. Det är Kraftvärmeverkets fastighet som har en central placering i Linköping. Det andra området är en gammal deponi belägen i norra utkanten av Linköping. Vid kraftvärmeverkets fastighet drev man gasverk under 60 år som har bidragit till omfattande föroreningar. På området har kreosotimpregnerade elstolpar lagrats på två olika platser. Troligtvis kan det finnas kvar stora mängder kreosotföroreningar under den asfalterade bränsleplanen. 30-50 m under fastigheten ligger ett 90 000 m³ stort bergrum som använts för lagring av högsvavlig tjockolja. Sedan början av 1990- talet används inte bergrummet men uppskattningsvis finns över 2 000 m³ olja kvar på vattenytan eller i bergsprickor. Bergrummet är oinklätt vilket betyder att oljan förvarades direkt mot berget på en vattenbädd. Vattenytan hålls idag nedsänkt för att förhindra att oljeföroreningar sprids. Att avveckla och sanera bergrum är komplicerat och kan ta lång tid. Bolaget måste lämna fastigheten inom de närmsta 30 åren vilket betyder att man behöver en åtgärdsplan för olika föroreningssituationer. Kallerstadsdeponin är en deponi som drevs från 1955 till 1973. Under de första åren deponerades stora mängder hushålls och industriavfall. 1958 byggdes sopförbränning på Kraftvärmeverkets fastighet och deponeringen begränsades till sådant som inte brann. Deponin ligger i en gammal lertäkt vilket minskar risk för spridning. Deponin var i kommunal ägo och drift fram till 1961. Tekniska verken övertog sedan ägande och drift. Det är i första hand den som deponerat avfallet som är ansvarig och i andra hand är det markägaren. På flera av vattenkraftstationerna har sediment och mark förorenats av andra verksamheter. Vid några fastigheter har oljeläckage skett vilka har sanerats till idag godkända nivåer. Det är av stor vikt för företag att få en samlad bild av sina miljöskulder då de förutom den ekonomiska belastningen även kan betyda att man vid exempelvis grävningsarbeten i förorenad mark ses som utövare av miljöfarlig verksamhet. I förlängningen bör grävningsrutiner upprättas för alla förorenade fastigheter inom division Energi. Sanering av bergrum kan ta lång tid. En förundersökning bör därför inledas så snart som möjligt. En grävningsrutin bör upprättas för KV1- fastighten för att minska risken för spridning av föroreningar. Vid Kallerstaddeponin bör dialog föras mellan kommun och Tekniska verken och ansvarförhållandet mellan parterna avgöras.
|
|---|
