Gäller det att tänka eget och självständigt eller får man mer fantasi tillsammans? : Elevers och lärares uppfattningar om kreativ utveckling

• Main Author: Persson, Ulf
• Format: Others
• Language: Swedish
• Published: Linköpings universitet, Institutionen för beteendevetenskap och lärande 2010
• Subjects: kreativitet; uppfattningar; elever; lärare; gymnasiet; rörlig bild; Educational work; Pedagogiskt arbete
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-67282

Uppsatsens syfte är ta reda på hur några elever och lärare uppfattar att man utvecklar sin kreativitet. Jag ville titta speciellt på i ämnet rörlig bild, ett ämne som kännetecknas av att skapandet sker till huvuddelen i grupp, eftersom jag föreställer mig att kreativitet är något som kan var behäftat med en del romantiska konstnärliga föreställningar som sätter den skapande talangfulle individen i centrum. Den tidigare forskningen inom estetiska ämnen i grundskolan visar dessutom att den pedagogik som dominerat där under lång tid är det fria skapandet. Med tanke på detta vill jag främst se hur lärarens roll uppfattas i ett sådant här skapande ämne på gymnasienivå. Ses läraren som någon som kan bidra till den kreativa processen? Här finns som jag ser det en möjlig krock mellan en fri skapande syn och en mer yrkesmässig syn (Molander, 1996) och Vygotskij, som säger att vi skapar tillsammans. Ytterligare en fråga i studien var på vilket sätt informanterna upplever att det undervisas om kreativ utveckling i skolan och i rörlig bild. Jag använde en kvalitativ metod och intervjuade sex elever, som nyligen börjat med rörlig bild, och tre lärare som undervisar i ämnet. Frågorna delades upp i två avdelningar, dels en öppen fråga om hur informanterna uppfattar att man utvecklar sin kreativitet, och dels en där informanterna fick bedöma och rangordna hur fem faktorer utvecklar kreativiteten: eleven själv, läraren, gruppen (med andra elever), förebilder (film, tv, böcker…) och teknik. Resultatet visar att i den öppna frågeavdelningen dominerade svar som handlade om att eleven själv utvecklar kreativiteten på olika sätt. Det fanns hos eleverna några romantiska utsagor om till exempel talang. Men även hos en lärare fanns det vissa romantiska inslag, såsom att kreativiteten främst är förbehållen konstnärer, och att den utvecklas bäst när undervisningen är fri och obegränsad. Det mest anmärkningsvärda är att inga lärare och bara två elever kom in på att utveckla kreativiteten genom interaktion med andra elever och läraren. I avdelning två, när de fem faktorerna bedömdes, så visade det sig att de flesta ändå uppfattar att läraren är viktigt, vilket motsäger mina inledande funderingar. Gruppen får däremot ett mer blandat omdöme. Den kan både hjälpa och stjälpa kreativiteten. Lärare och elever bedömer faktorerna relativt lika. Det råder också stor enighet om att konkret undervisning om kreativ utveckling upplevs som är något ovanligt i skolan. Med tanke på den förändring som sker i uppfattningarna mellan studiens två delar, är min teori att en mer medveten undervisning kring kreativitet skulle kunna göra att synen på kreativitet blev mindre romantisk och individfixerad. Det tror jag skulle underlätta undervisningen i ämnet speciellt med tanke på de grupparbeten som till viss del framstår som problematiska.