| Summary: | Uppsatsens syfte är att analysera, ur ett rättviseteoretiskt perspektiv, de förändringar av utbudet av hälso- och sjukvård i Östergötland som prioriteringslistan ger upphov till och att undersöka hur partiföreträdare i Landstinget i Östergötland uppfattar utbudsbegränsningarna. Syftet är även att från den empiriska delen möjliggöra en normativ diskussion om utvecklingen av den svenska välfärdspolitiken. Uppsatsen behandlar det svenska generella välfärdssystemets uppbyggnad, aktuell välfärdspolitisk debatt och har en rättviseteoretisk bas genom olika rättviseteoretiker, bland andra John Rawls och Ronald Dworkin. Återkommande ledord är rättvisa, solidaritet, lika omtanke och respekt och moral. Den teoretiska delen baseras även på Bo Rothsteins välfärdsteoretiska resonemang kring vad staten kan göra, och vad staten bör göra. Det empiriska kapitlet baserar sig på intervjuer med politiska företrädare i Landstinget i Östergötland(LIO). De intervjuades uppfattningar om organiseringen av hälso- och sjukvård i Sverige belyses, och även deras resonemang kring problemet med att fokuseringen från allmänhet och media kretsade kring beslutet om omstruktureringar av vården i länet, istället för behovet av prioriteringar. Uppsatsen visar att sammanblandningen mellan beslutet om prioriteringar och omstruktureringsbeslutet resulterat i en svag folklig förankring för politikernas uppgift i prioriteringsprocessen. Kritik har även riktats mot olika politiska företrädare i LIO från de egna centrala partiledningarna, med hänvisning till att beslutet strider mot partiernas linje i hälso- och sjukvårdsfrågor. Uppsatsen poängterar svårigheterna med införande av selektiva välfärdssystem, där prioriteringslistan i LIO får stå som exempel för en förändring av den svenska generella välfärdspolitiken.
|
|---|
