Summary: | In order to make development aid more efficient, a large number of donors, including Sweden, signed the so called Paris Declaration in 2005. The Declaration gives the partner countries more responsibility for their own development and aims to make he development aid provided by donor countries more measurable. It has been referred to as a paradigm shift within this policy area due to its far‐reaching goals. The Declaration has consequences for all actors in the development aid community, and this thesis aims at outlining and analyzing the effects of the Declaration on the Swedish non‐governmental organisations which hold a frame agreement with the Swedish International Development Agency (SIDA). As an increasing part of evelopment aid is being channelled through NGOs and they hold an important role in the area, they are interesting subjects of study. The analysis is conducted from a society‐centred governance perspective, which focuses on how different actors in society shape public policy. The perspective hallenges the view on the state as dominating unilaterally and takes into account the diversity of actors involved in policy‐making, such as NGOs. The result of the study is, among other things, that the character of the relationships and interactions between Swedish NGOs and SIDA varies, and can be described as either a more traditional hierarchical model or co‐governing. Furthermore, the Paris Declaration is perceived by the NGOs as being a step in the right direction rather than a paradigm shift at all level. === För att göra utvecklingsbistånd effektivare, undertecknade ett stort antal givare, däribland Sverige, den så kallade Parisdeklarationen 2005. Deklarationen ger samarbetsländerna ett större ansvar för sin egen utveckling och syftar till att göra biståndet från givarländerna mer mätbart. Man har kallat detta ett paradigmskifte inom området på grund av sina långtgående mål. Deklarationen har konsekvenser för alla aktörer inom området utvecklingsbistånd, och denna uppsats syftar till att beskriva och analysera de effekter som deklarationen har på de svenska icke‐statliga organisationer som har ett ramavtal med SIDA. Eftersom en allt större del av utvecklingsbiståndet kanaliseras genom enskilda organisationer och de innehar en viktig roll i området, är de intressanta att studera. Analysen görs utifrån ett samhällsorienterat governance perspektiv som fokuserar på hur olika aktörer i samhället utformar den offentliga politiken. Perspektivet utmaningar uppfattningen om att staten ensidigt dominerar och tar hänsyn till mångfalden av aktörer i det politiska beslutsfattandet, till exempel icke‐statliga organisationer. Resultaten av undersökningen är bland annat att karaktären av de relationer och interaktioner mellan svenska icke‐statliga organisationer och SIDA varierar, och kan beskrivas som traditionellt hierarkisk, eller samarbetsbaserad (co‐governing). Vidare uppfattas Parisdeklarationen av icke‐statliga organisationer som ett steg i rätt riktning, snarare än ett paradigmskifte på alla nivåer.
|