| Summary: | Idag har ca 20% av alla elever i grundskolan annat modersmål än svenska. Resultat från PISA-undersökningar visar att läsförståelseförmågan hos elever med utländsk bakgrund är lägre än hos elever med svensk bakgrund (Skolverket 2006:10) vilket innebär en stor utmaning för oss pedagoger som verkar i svensk skola. I uppdraget som speciallärare ingår att kartlägga och bedöma flerspråkiga elevers läs- och skrivutveckling. Bakgrunden till vår studie är svårigheterna i att skilja på flerspråkiga elevers andraspråksutveckling och eventuella läs- och skrivsvårigheter. Många gånger är det komplext och man väntar länge med att utreda dessa elevers svårigheter. Syftet med studien är att studera framgångsfaktorer i arbetet med att upptäcka och kartlägga flerspråkiga elever med läs- och skrivsvårigheter genom att ta del av ett antal pedagogers och rektorers erfarenheter och uppfattningar. En del i studien har varit att undersöka de organisatoriska förutsättningarna för det arbetet. Det är en kvalitativ intervjuundersökning som genomförts på fyra grundskolor i samma kommun. Undersökningen innefattar tre speciallärare, en specialpedagog, tre klasslärare, tre modersmålslärare samt tre rektorer. För analys av det empiriska materialet har vi använt tematisk analys och teoretiska synsätt inom specialpedagogik har diskuterats. Resultatet visar att speciallärares samarbete och samverkan med olika yrkeskategorier, speciellt modersmålslärare och föräldrar uppfattas som en framgångsfaktor. Studien visar också att tidig upptäckt, kartläggning på båda språk genom adekvata tester samt kunskap i andraspråksinlärning är framgångsfaktorer i arbetet med flerspråkiga elever med läs- och skrivsvårigheter. En slutsats som dras i studien är att de organisatoriska förutsättningarna för att pedagogerna ska ha tid till att mötas och samverka kring de flerspråkiga eleverna ser olika ut på skolorna idag och behöver utvecklas.
|
|---|
