| Summary: | Syftet med denna studie är att utforska den negativa syn på Eva som präglade renässansens religiösa konst. Allt som oftast verkar konstvetare vara överens om att Evas framställning inom renässanskonsten tycks vara tyngd av främst negativa värden och associationer. Det finns naturligtvis alster där Evas uppenbarelse har tolkats övervägande bära andra värden än de syndiga och farliga, men dessa förefaller till syntes vara i bister minoritet. De flesta renässansverk där Eva är avbildad skulle idag betraktas som misogyna, men misogyni verkar vara ett för trubbigt begrepp att använda i detta sammanhang, när hela dåtidens samhälle vilade på fundamentalt skilda värdegrunder från de som präglar dagens västvärld. Denna uppsats ämnar undersöka vad de negativa föreställningarna grundade sig i samt vad som var roten till Eva-motivets popularitet i det kristna Europa under 1400-och 1500- talet. Vidare ämnas undersökas hur den negativa synen gentemot Eva kom till uttryck inom konsten. Det är inte främst konstnärens individuella uttryck som kommer att tolkas, utan genom att analysera betydande sociala, kulturella och stilmässiga förutsättningar under renässansen vars spår går att fina i de sex verk som är studiens underlag, är målet att i konstverken finna gemensamma mönster och ledtrådar som kan belysa hur man såg på Eva och därmed även i förlängningen på kvinnan. Tre frågeställningar har formulerats med studiens syfte i beaktande: Vad karaktäriserade synen på Eva innan och under renässansen, och hur växte detta synsätt fram? I vad grundar sig Eva-motivets popularitet under denna epok? På vilka olika sätt gestaltas Eva i de valda verken? Finns det några återkommande symboler och allegorier verken emellan, och vad ämnar dessa belysa? Vilka negativa värden associerades Eva med, och på vilka sätt framgår detta i de valda verken?
|
|---|
