| Summary: | Makt inom socialt arbete, speciellt inom myndighetsutövning, har varit ett återkommande tema under vår tid på socionomprogrammet vid Linköpings universitet. Däremot har det talats mindre kring makt inom verksamheter som arbetar på uppdrag av socialtjänsten. Att socialarbetare på exempelvis SiSinstitutioner har ett maktövertag gentemot de placerade ungdomarna, i form av exempelvis indragna permissioner och inlåsning, är något som forskarna inom ämnet är överens om. Under vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) upptäckte vi att socialarbetare som arbetar på uppdrag av socialtjänsten har stort handlingsutrymme i sitt arbete då vi båda genomförde vår VFU inom sådana verksamheter. Det bekräftas även av litteraturen som menar att det medför dilemman för personalen. Studien syftar till att undersöka och analysera hur personal på en SiS-institution för ungdomar beskriver och resonerar kring sin maktbefogenhet och sitt handlingsutrymme. För att undersöka detta har vi genomfört åtta semistrukturerade intervjuer på en SiS-institution belägen i Sverige. Genom intervjuerna fann vi tre empiriskt grundade teman: Vi och Dom, “Det jag säger är ju deras lag” samt Maktens och handlingsutrymmets tvetydighet. Studiens analys vilar på Erving Goffmans Totala institutioner och Michel Foucaults teori om makt, med teoriernas tillhörande begrepp. Utifrån intervjuerna framkommer det att personalen resonerar olika kring sitt handlingsutrymme. Vissa anser att de har stort handlingsutrymme, medan andra anser att det är litet. Främst fann vi att personalens arbete styrs av begreppen lugn och säkerhet. Det framkom att personalens makt uttryckte sig genom att dagarna präglades av struktur och fasta tider, samt genom särskilda befogenheter och arbetsmetoden teckenekonomi. Sammanfattningsvis kan det, utifrån det empiriska materialet, konstateras att socialarbetares makt och handlingsutrymme kan ses som tvetydigt då det både stärker och hämmar dem i det dagliga arbetet.
|
|---|
