| Summary: | Det gåratt patentera gener och delsekvenser av gener i Sverige. Reglerna som rör patentering av gener finns i EG:s bioteknikdirektiv, i den svenska patentlagen och i patentkungörelsen. Ett patent på en gen innebär att patenthavaren får en ensamrätt till att kommersiellt använda genen, eller delsekvensen av genen, den produkt den kodar för, eller förfarandet för att få fram och tillverka produkten. Det finns begränsningar för vilka gener, delsekvenser av gener och genetiska förfarande som får patenteras. Uppsatsen behandlar vidare frågan om skillnader mellan klassiska patent och patent på gener, och delsekvenser av gener. Liksom för klassiska patent gäller att endast uppfinningar kan patenteras. Denna måste sedan uppfylla de sedvanliga tre patentkraven; nyhetskravet, kravet på uppfinningshöjd och kravet på industriell tillämpbarhet. Kravet på industriell tillämpbarhet i samband med genteknik är viktigt och har särskilt betonats i direktivet. Andra frågor som är specifika för biotekniska patent hör samman med deras möjlighet att reproducera sig själva. Det är t.ex. osäkert hur mycket en reproducerad produkt får avvika från den patenterade uppfinningen innan patentskyddet upphör. Förmågan att reproducera sig själva gör att vissa av de patenterade uppfinningarna kan förflytta sig, själva eller med naturens hjälp. Det finns dock inga regler om hur patentintrång skall bedömas när den patenterade uppfinningen har förflyttat sig själv.
|
|---|
