| Summary: | Uppsatsen redogör för hur resonemanget i Svenska kyrkan förs kring arvsyndsläran under perioden 2000–2015, samt hur utvalda texter ur Svenska kyrkans bekännelseskrifter beskriver arvsynden. Utifrån denna redogörelse görs därefter en hermeneutisk jämförelse av de olika beskrivningarna, för att se vilka resonemang som gjort sig gällande, och hur de ställer sig till arvsyndsläran i jämförelse med de äldre, men för Svenska kyrkan, ännu gällande bekännelserna. Undersökningen vill försöka svara på frågorna. - Hur förs resonemanget i Svenska kyrkan kring arvsyndsläran under perioden 2000– 2015? - Vilka likheter och skillnader framträder i en jämförelse med det material om arvsynden som återfinns i Svenska kyrkans bekännelseskrifter? Det första som kan konstateras är att arvsynden och arvsyndsläran inte har varit det mest aktuella samtalsämnet under den gällande undersökningsperioden. Det verkar dock finnas en önskan, och ett behov av diskussion i ämnet. Resultatet av mötet mellan de nya och de äldre texterna visar att det skett en förskjutning på vart man lägger fokus. Det är andra aspekter och frågor som betonas, och det går att spåra tre olika linjer, i de resonemang som förts mellan 2000–2015: 1. En helt i enlighet med den lutherska bekännelsen – där man anser att den lutherska bekännelsen håller, och bör stå oemotsagd. 2. En förändringsstävande – där man i extremaste fall vill förända inte bara arvsynden uttrycksmässigt, utan även själva innehållet i arvsyndsläran. 3. En lite mittemellan – där man söker andra uttrycksformer, men står fast vid läran. Denna linje tenderar att vara något undvikande i sin framställning. Trots detta blir slutsatsen att texterna ändå försöker att förmedla samma budskap under ytan, om än på väldigt skilda sätt, och med olika formuleringar och ton, vilket mest tycks beror på andra förutsättningar och en annan kontext.
|
|---|
