| Summary: | IVL Svenska Miljöinstitutet utvecklade år 2001 – 2002 i projektet “Klimat.nu – Den stora miljöutmaningen”, ett webbaserat verktyg för att upplysa och vägleda individen i klimatfrågan. Verktygets syfte är att kvantifiera fossila koldioxidutsläpp som en konsekvens av individens energikonsumtion; hushållsel, drivmedel m.m. Syftet är även att individen ges råd om hur man minskar CO2-utsläpp genom att förändra sitt leverne. IVL Svenska Miljöinstitutet vill utöka beräkningsverktygets innehåll till att även omfatta konsumentvaror. Studien har sökt svar hur enskilda individers olika typer av varukonsumtion sättas i samband med CO2-utsläpp och vilka konsumentråd är rimliga att ge för att uppnå utsläppsminskningar, samt hur dessa minskningar kan kvantifieras. I studien har ett systemanalytiskt tillvägagångssätt tillämpats och empirin har bestått av miljöexpanderad input-output-data (MIOA). Data har samlats in från Statistiska Centralbyrån (SCB) på miljöräkenskapernas data- och analyssidor. Insamlad data beskriver utsläpp som sker i varors livscykel till och med distribution till affär (indirekta utsläpp). Det är dock viktigt att ha varuklassers hela livscykel i åtanke så att försök till att minska konsumentens indirekta CO2-utsläpp inte leder till ökade totala utsläpp. Dataosäkerheter har identifierats, vilka visar att insamlad data underskattar varors indirekta CO2-utsläpp. Data grundar sig på antagandet att Sverige skulle ha producerat alla varor som importeras. I genomsnitt är ca 69 % av varors indirekta CO2-utsläpp av utländsk härkomst, dessa länder har vanligtvis högre utsläppsintensitet än Sverige i sina produktionsstrukturer. I Sverige finns data endast tillgänglig med ca tre års fördröjning. I sin nuvarande form representerar data trots osäkerheter en lägsta nivå på olika varuklassers indirekta CO2-utsläpp. För att göra insamlad data funktionell i beräkningsverktyget prövades en metodik där utsläppsintensiteter beräknades. Utsläppsintensiteter tillgodoser kravet för att enskilda individers olika typer av varukonsumtion ska kunna kopplas till dess CO2-utsläpp. I beräkningsverktyget innebär det att utsläppsintensiteter integreras, som tillsammans med en viss summa pengar, utgör underlaget för att beräkna individens indirekta CO2-utsläpp. Ur ett individperspektiv är metodiken särskilt tilltalande eftersom pengar används som beräkningsenhet, enheten är något som individen oftast har lätt att relatera till. Användningen av utsläppsintensiteter möjliggör kvantifiering av en utsläppsminskning om individen spenderar en summa pengar på en varuklass med lägre utsläppsintensitet i stället en med högre. Med pengar som enhet kan även ”rebound-effekten” undvikas. På grund av osäkerheter i dataunderlaget kan studien inte påvisa att förändrad konsumtion av varor leder till en faktisk utsläppsminskning. Störst sannolikhet att uppnå en faktisk minskning är dock om individen råds att fördela en summa pengar från en varuklass till en annan, i vilka det finns stora kvantitativa skillnader mellan utsläppsintensiteterna.
|
|---|
