| Summary: | Under arbetets gång har vi uppmärksammat att få människor som vi har pratat med är medvetna om vad insiderhandel och insiderinformation innebär. För den som inte har kännedom om dessa begrepp, är det väldigt svårt att se problematiken med insiderhandel. I vår uppsats har vi behandlat problem som uppstår vid insiderhandel. Vi har uppmärksammat det faktum att det inte görs någon skillnad mellan att aktivt eller passivt få insiderinformation. Vi anser att det föreligger en stor skillnad mellan att aktivt och passivt få insiderinformation samt att lagstiftningen borde ta hänsyn till detta. Att aktivt få insiderinformation innebär att någon söker information som denne sedan har för avsikt att handla på. Att passivt få insiderinformation, innebär däremot att personen får insiderinformation som denne inte har letat efter, till exempel genom att ofrivilligt höra ett samtal. Problemet som uppstår, är att personen som passivt har tagit del av insiderinformationen, inte vet om det är insiderinformation eller ett rykte. Vi anser att det föreligger stor skillnad mellan att handla på grund av ett rykte och att söka insiderinformation för egen vinning. Vidare har vi även beskrivit skillnaden mellan att ha och få insiderinformation. Vilka är personerna som, med hänsyn till sin position, anses ha insynsställning? Vilka är personerna som kan få insiderinformation? Vi har även belyst problem som kan uppstå när statligt förtroendevalda handlar med finansiella instrument. Vi har givit två förslag på hur dessa problem kan lösas. Efter att vi har ställt lösningarna mot varandra, har vi kommit fram till att ett system med en ”svart lista” är det mest lämpliga förslaget. Vi har lagt stor vikt vid att alla börsbolag ska sköta hanteringen av insiderinformation på ett korrekt sätt, detta för att undvika insiderbrott och läckage. Ett stort steg mot att hantera insiderinformation på ett korrekt sätt är att föra loggböcker.
|
|---|
