| Summary: | Detta examensarbete handlar om hur vi som arbetar i skolan kan möta de elever som har läs- och skrivsvårigheter respektive dyslexi. Jag ställer frågan vad dyslexi egentligen är och visar på olika möjligheter att definiera ordet. Jag jämför de två begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter med varandra. Många ger nämligen dessa ord olika innebörd. Andra frågor jag försöker besvara är hur dyslexi yttrar sig, och hur man kan upptäcka om en elev har dyslexi. Hur diagnostiseras dyslexi och vilka för- och nackdelar kan en diagnostisering medföra, är två ytterligare frågeställningar som är centrala i detta examensarbete. Mitt syfte är också att ge förslag på hur man kan arbeta med barn med dyslexi. Härmed avser jag bland annat vilka tekniska hjälpmedel som finns att tillgå, exempelvis datorprogram och kassettböcker. När man möter elever med dyslexi är det emellertid inte bara god tillgång till hjälpmedel som är önskvärt, utan det är framför allt viktigt att arbeta med elevens självkänsla. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjustudie med sex speciallärare och en logoped, som arbetar med dyslexiutredningar. Dessutom har jag varit i kontakt med, och ställt frågor till, en läspedagog och en speciallärare, som arbetar med frågor som rör läs- och skrivsvårigheter. Speciallärarna är verksamma i olika åldersgrupper, på skolor inom skiftande upptagningsområden. De ser mest fördelar med diagnostisering av läs- och skrivsvårigheter men pekar samtidigt på att det finns elever som inte fått diagnos, men som ändå har stora problem med att läsa och skriva. Oavsett om man har en diagnos eller inte, har man rätt till stöd och hjälp. Problemet är bara att det är svårare att ansöka om resurspengar om en diagnos saknas. Speciallärarna lyfter även fram många andra intressanta åsikter, och ger en rad råd och tips på hur vi lärare kan stimulera dyslektiska elevers läsande och skrivande på ett lustfyllt sätt.
|
|---|
