The Role of Top Management in Supply Chain Management Practices

• Main Author: Sandberg, Erik
• Format: Doctoral Thesis
• Language: English
• Published: Linköpings universitet, Logistik 2007
• Subjects: Logistics; Supply Chain Management; Strategy; Top management; Collaboration; Business studies; Företagsekonomi
• Online Access: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-10209; http://nbn-resolving.de/urn:isbn:978-91-85895-34-2

Supply chain management (SCM) has been discussed by researchers as well as business practitioners for more than two decades now, but still surprisingly little of this philosophy can be seen in today’s business practices. One important enabler for taking the SCM philosophy from theory into practice that is often mentioned, but not investigated in-depth, is top management support. The role top management plays in a company’s SCM practices could be an important piece of research that is not yet in place in the big SCM puzzle. The purpose of this dissertation is therefore to describe and explain the role of top management in a company’s supply chain management practices. The purpose is approached with the aid of two studies, where the second is partly built upon the findings from the first. The first study is an explorative, broad survey study aimed at investigating how companies’ SCM practices, here limited to include a focal company’s logistics collaboration with suppliers and customers, are performed. In the second study, which is an explanative, multiple case study, the role of top management is investigated more in detail. The empirical foundation for the survey study is a questionnaire that was constructed based on SCM literature. The questionnaire was sent in November 2004 to 482 logistics managers at Swedish manufacturing companies and a response rate of 177 usable questionnaires (37.8%) was achieved. Apart from purely descriptive statistics such as mean values, standard deviation and frequencies, other tests were used such as factor analysis, cluster analysis, analysis of variance (ANOVA), and cross tabulations with χ-square tests. The results are summarised into five major findings, concluding that (1) existing collaborations are mainly performed at an operational level in the companies, (2) there are differences in the focal company’s attitude and behaviour depending on if the collaboration partner is situated downstream or upstream in the supply chain, (3) increased intensity in the collaboration results in more positive effects, (4) top management involvement is an important driver for increased intensity of the collaboration, and (5) top management involvement in a dyadic collaboration is an important driver for increased collaboration with supply chain members on the other side of the focal company. The empirical basis for the multiple case study is three companies considered to be best practice within SCM. In total 15 focused, open-ended interviews with members of the top management teams were conducted during winter 2006-2007. All interviews were typed and transcribed, and objective case descriptions with citations were thereafter written. The analysis includes separate analysis of each case as well as cross case analysis. The SCM framework that was used in the first study was complemented with a framework on business strategy theory in the second study. More specifically, the analysis incorporates the positioning perspective, the resource based view, and Mintzberg’s view on the strategy formation process. The theoretical contribution of this dissertation is mainly given to the SCM field. In short, the results include a more thorough explanation of top management’s role in a company’s SCM practices. Six archetypes of this role are presented; the supply chain thinker, the frame setter, the process designer, the relationship manager, the controller, and the organiser for the future. Other implications for SCM literature being discussed in the conclusions are that (1) a systems approach should be considered separate from collaborative thinking, (2) the interdependencies in the investigated supply chains are mainly serial, (3) a systems approach is not the same as having a pure process orientation, (4) the responsibility for logistics issues is shared among members of the top management team, and (5) top management is not directly involved in the company’s distinctive logistics capabilities. === Supply chain management (SCM) har flitigt diskuterats av forskare och näringsliv i över två decennier nu, men fortfarande kan mycket lite av denna filosofi ses ute i verkligheten. Stöd från företagsledningen (top management) är en av de mest omtalade faktorerna som kan möjliggöra att steget från teori till praktik kan tas. Trots detta har inte företagsledningens roll beforskats mer ingående, och syftet med denna avhandling är därför att beskriva och förklara företagsledningens roll i ett företags praktiserande av SCM. Syftet besvaras med två studier, där den andra delvis är baserad på resultaten från den första. Första studien kan karaktäriseras som en bred enkätstudie som syftar till att undersöka hur företag praktiserar SCM. Mer specifikt behandlas ett fokalt företags logistiksamarbeten med dess kunder och leverantörer. I den andra studien, som är en explanativ, multipel case-studie, undersöks företagsledningens roll mer i detalj. Den empiriska basen för den första studien är en enkät som är baserad på SCM-teori. Den skickades i november 2004 ut till 482 logistikchefer på svenska, tillverkande företag med mer än 100 anställda och 100 miljoner SEK i årlig omsättning. Med en svarsfrekvens på 177 (37,8%) användbara svar gjordes förutom rena deskriptiva analyser (medelvärden, standardavvikelser och frekvenser) också analyser med hjälp av faktoranalys, klusteranalys, ANOVA (Analysis of Variance), samt korstabeller med χ-tester. Studien kan summeras i fem huvudresultat: (1) Existerande logistiksamarbeten sker på en operativ nivå inom företagen, (2) Företagets attityd och uppförande gentemot sin samarbetspartner skiljer sig beroende på om denna är en leverantör eller kund, (3) Ökad intensitet i samarbetet leder till mer positiva upplevda effekter, (4) Involvering från företagsledningen är en viktig drivkraft för ökad intensitet i samarbetet, samt (5) Involvering från företagsledningen i ett pågående samarbete på antingen kund- eller leverantörssidan är en viktig drivkraft för att öka intensiteten i samarbeten på företagets andra sida. Den empiriska basen för den multipla case-studien är tre företag som anses vara ”best practice” inom SCM. Under vintern 2006-2007 gjordes totalt 15 semistrukturerade intervjuer med personer från företagsledningarna. Alla intervjuer blev inspelade och transkriberade, för att sedan forma basen i objektiva case-beskrivningar med citat. Analysen innehåller både separat analys av varje case, såväl som en korsanalys (cross case analysis). Den teoretiska referensramen om SCM som användes i första studien är här kompletterad med en referensram om strategiteori. Mer specifikt grundar sig analysen på ett positioneringsperspektiv, resursbaserade teorier, samt Mintzberg’s arbete om strategiformeringsprocesser. Det teoretiska bidraget från avhandlingen ges först och främst till SCM-litteraturen. I korthet innehåller resultaten en mer noggrann beskrivning av företagsledningens roll i ett företags SCMpraktiserande. Sex arketyper för denna roll presenteras; ”the supply chain thinker”, “the frame setter”, “the process designer”, “the relationship manager”, “the controller”, samt “the organiser for the future”. Andra implikationer som diskuteras i slutsatskapitlet är att (1) en systemsyn ska ses som helt separat från att idén att ha samarbete, (2) den typ av beroende som undersöks i försörjningskedjan är framförallt seriell, (3) en systemsyn är inte samma sak som att ha en ren processorientering, (4) ansvaret för logistikfrågor delas mellan olika personer i företagsledningen, samt (5) företagsledningen är inte direkt involverade i de logistikrelaterade förmågor (distinctive capabilities) som ger företaget dess konkurrensfördelar (sustainable competitive advantage).